las vill K. M:ts disposition och tillika föresla-
git, att rikets ständer måtte hos K. M:t an-
hålla, att, derrest egaren af Dylta bruksegen-
dom icke skulle finnas benägen att ingå på en
sådan uppgörelse, som riket ständor vid fö-
regående pröfning af detta ärende under 1858—
60 årens riksdag ansett böra ästadkommas, de
till bruket upplåtna Östra och Hålahults all-
männingar geuast måste ställas under kronans
omedelbara disposition, samt att K. M:t, ihä
delse dylik, uppgörelse icke under nästa stats-
reglering kommer till stånd, dessutom måtte
anbefalla skogsstyrelsen dels att, genom jägmä-
staren i länet jemte nödig ekogsbetjening, hafva
tillsyn och vård om allmänningarne, på stället
vaka deröfver, att det årliga, blott för svafvel-
tillverkningen bestämda afverkningsbeloppet al
(högst) 7354 !4 stafrum ved icke öfverskrides,
samt att skogseffekterna icke må anvöndas för
annat ändamäl, än det, hvartill allmänningarne
blifvit åt svafvelbruket upplåtne, dels att åt
blifvande skogvaktare såsom boställen upplåtes
nödigt antal af de å allmänningarue befintliga
oskattlagda torp och iatagor, hvaremot de öf-
riga oskattlagda lägenheterna böra i laga ord-
ulog sk
Som man finner, har statsutskottet härvid
ganska tydligt uttalat den mening, att Dylta-
egarnes valtuing af dessa kronoskogar ber
höfver noga koutrolleras. I orten är också det
rykte gävsse, att man illa huscrat med dessa
skogar, och vi minnas väl, huru det för ett
par år sedan man och man crellan mycket
uudrades, hvad konungen skulle tycka om kro-
noallmävningarne vid Dylta, då han förmoda-
des ömna derstädes bereda prinsen af Wales
den elgjagt, som i stället — af hvad skäl? —
förlades till Käglan.
Bifalla ständerna statsutskottets förslag åter-
står att se, om ej detsamma, sålunda kryddadt,
nu antages at Dylta bruksegare. 1 sanning är
ock godtgörelsen hederligt bjuden för ett pri-
vilegium, som är en föga berättigad anakronism,
förutsättande en svafveltillverkning, hvilken åter
i och för sig är ett narrspel.
attliggas.