E— Hvarföre sade han icke straxt att han
är bekant med Loögat?
— Om jag hade fått tid till att förklara
mig, skulle ni fått veta det och mycket annat
dertill, mina gossar, svarade Jean Carre, som
nu återfått hela sin själsnärvaro och på sam-
ma gång den öfversittareton, han gerna antog
när han befann sig ibland personer, som han
ansåg stå under sig.
Han gick nu och satte sig midtemot Maihias
Auber, hvilken han tog i hand och som frågade
honom:
— Hvilken slump har fört dig hit, Jean
Carre?
-— Det är icke slumpen som fört mig hit...
— Nå, hvarföre kommer du då?..
— Jag söker någon...
— På krogen Mars och Venus?
-— Ja.
— Och kan jag få veta hvem du söker?
— Mer än gerna...
— Nåå, tala ut!
M— Det är dig, Mathias Auber, just dig, jag
velat träffa...
— Aha!
— Förvånas du Aderöfver?
— Nej... Ar du fortfarande i tjenst hos
Antonia Verdi?
An
— Det är väl hon då som behöfver mig.
— Hon behöfver åtminstone en person som,
i likhet med dig, har loets ögon och räfvens
slughet . . :
— Och du har tänkt på mig?
— Ja; som du finner.