— Så mycket bättre för er.
— Har du hört omtalas den sista artighet,
regenten visade oss?
— Nej.
— Jo, han har gifvit oss ett litet förtjusande
hotell vid Cerisaie-gatan och bekostar nu hela
vårt hushåll... Vi ha de präktigaste hästar,
magnifika vagnar och betjenter i granna livreer
Jag, må du tro, har blifvit upphöjd till
hofmästare, jag är min matmors högra hand och
åtnjuter hela hennes förtroende...
— Det förtjenar du, på min ära! utropade
Matnias Auber.
— Du menar väl att jag förtjenar derpå?
frågade Jean Carre.
— Ja, äfven det.
— Åh! jag gjorde en god affär, då jag fick
det infall, som hela verlden kallade en galen-
skap...
— Hvilket infall?
— Du vet ju att jag lemnade Marseille, der
jag hade en säker plats, för att följa med An-
tonia Verdi, som icke egde en sou... Mina
bekanta skrattade mig midt i ansigtet. Men jag
... jag hade förtroende för den hemlighetsfulla
italienskan, och du ser sjelf på hvad punkt sa-
kerna nu stå.
— Jag lyckönskar dig af hela mitt hjerta:
— Men detta är icke allt...
— Hvad har du vidare att tillägga?
— Du må tro mig eller ej, men så simpel
jag än är, skulle det icke synnerligen förvåna
mig, om jag en vacker dag helt hastigt blefve
utnämnd till konungariket Frankrikes förste mi-
nister . 3: