— Men er åtminstone skall hon väl svara?
— Det tviflar jag icke på.
— Hvar skall andebesvärjelsen ske?
-— Det torde ers kungl. höghet sjelf be-
stämma.
— Har ni någonting emot Palais-Royal?
— Nej, visst inte.
— Nåväl, jag skall ge befallning om att man
ställer ett par rum till ert förfogande, dit in-
gen utan er tillåtelse får inträda. Ni kan der
ostörd uppsätta ert tapisseri innan lördagsnat-
ten. Har ni några invändningar att göra här-
emot?
— Alldeles inga ers nåd.
— Ni får sjelf utvälja de personer, som skola
hålla mig sällskap vid besvärjelsen.
— Om ers höghet tillåter, skulle jag vilja
uttrycka den önskan, att de må bli mycket
fåtaliga...
— Det är ni som befaller och ej jag.
Om ni vill, skall Jag vara ensam .
— Det är visst icke nödvändigt. Ers hög-
het kunde ju åtföljas af markis Thianges och
en eller två damer:;.;
— Hvilka?
— Parabere och den vackra Emelie.
— Öfverenskommet; — ifrån detta ögonblick
är ni oinskränkt herrskare öfver de ifrågava-
rande rummen . . -
Låtande sin tjusta blick länge dröja vid Bal-
kis milda ansigte, upprepade Philip med rörd
stämma:
— Ack! hvad hon är skön! hvad hon är
hänryckande!