Förliknings-domstolar. Från Wenersborg
skrifves: Om den sats är riktig, att en mager
förlikning är bättre än en lång process, så
måste förlikningsdomstolar vara välgörande och
efterlängtansvärda inrättningar inom hvarje kom-
mun. Icke sällan gifva ganska obetydliga tvister
anledning till långvariga, kostsamma och obehag-
liga rättegångar och der tvänne tvista i obetyd-
lig sak, tillfaller säkraste vinsten advokaten.. Den
domare, som riktigt uppfattar sitt embete, uppbju-
der all sin förmåga att förlika tvistande och deri-
genom förebygga både kostnader, besvär och fiend-
skap. Men värt rättegångsväsen står ännu på gan-
a otillfredsställande fot: och så länge expedi-
tionslösen skall utgöra en löneförmån för domaren,
kunna vi ej hoppas på förlikningsdomstolars fram-
sång. Men under det att s sidor i detta fall
icke sällan framstå, hafva vi en ljusa sidor att
förete. Inom vår stad har vid flera tillfällen lyck-
liga resultater i denna riktning följt. Borgmästa-
ren Oo ddaren Russberg har vid alla tillfällen,
der förlikningar varit möjlisa, uppträdt för att.
mellan tvistande parter utjenma svårigheterna för
förlikningars åstadkommande; stundom uppmanan-
de, stundom förmanande och alltid varnande mot
obehöriga, opåkallade och dyra rättstvister, har
han städse åtagit sig det alltid tacksamma men
mödosamma medlarekallet. Många obehag och
rättezångsskandaler äro af honom afböjda och vi
anse det för både nöje och pligt att framhålla dessa
borgmästaren Russbergs ädla bemödanden ill frid
och endrägt bland den befolkning, för hvilken han
är styresman. Sednast i förra veckan bilades af
honom en vidtutseende rättegång genom öfverty-
gelsens medel, och detta till båda parternas stora
tillfredsställelse. Det är ej längesedan han bilade
en invecklad rättegång, derå 3:ne serskilda stäm-
ningar uttagits; och der förut ovänskap och miss-
troende innästlat sig, råda nu vänskap och förtro-
ende.
Hoderlig gåfva. Kronolänsmannen hrS. Bruno
å Hulta, har ä sin 50:de födelsedag förärat Bolle-
bygds skarpskyttekorps, för hvilken han är öfver-
befälhafvare, diverse messingsblåsinstrumenter, en
klarinett och en trumma.
Inbrottsstöld i Gezo museum. Natten till
förliden onsdag föröfvades inbrottsstöld i Gefle mu-
seum, hvars vackra myntsamling dervid beröfvades
sina dyrbaraste mynt och medaljer af siltver. Tjut-
ven hade beredt sig ingång genom att sönderslå
nedre spegeln af dörren till musei arbetsrum, hvar-
efter han obehindradt gått igenom det stora musei-
rummet in i det på våningens vestra ända, der han
sönderbrutt dörren till det med dyrkfritt lås för-
sedda myntskåpet, och då dettas med glas försedda
lådlock äro vid lådorna fastskrufvade hade han
sönderslagit glasen för att vidare komma åt mynten.
Att stölden begåtts sagde natt är gifvet deraf, att
då intendenten aftonen förut var uppe i museet för
något arbete var allt oskadadt, men deremot plund-
ringen gjord i onsdags morg n då han för fortsät-
tandet af arbetet kom upp. Intet annataf de mån-
ga skåpen för insekter, snäckor och mineralier var
öppnadt eller annat våld föröfvadt utom det att en
glasruta till en skåpdörr i arbetsrummet, troligen
af okynne, var sönderslagen! man kan deraf anta-
ga att tjufven på förhand var temligen orienterad,
sannolikt från någon af förevisningsdagarne. För-
lusten kan i vissa delar anses för oersättlig, men
redan i metallvärde uppgår den till ett betydligt
belopp. Im så beskaffad stöld som denna torde
svårligen kunna undgå att uppdagas af polisen, som
just visat sin starka sida uti att upptäcka tjuvfar
— då de icke kunna komma undan.
Såldt apotek. Säthers apotek har i dessa da-
gar af dess egare, apotekare Dahlander, för 23,000
rår, med privilegier och inventarier, blifvit försåldt
till apotekaren Sandström. Medicinalierna voro dock
icke häri inberäknade.
En domstols-scen. En korrespondent till Aros
skrifver: Ibland tilldragelser vid sednast öfverstånd-
na lagtima ting i Lycksele, som bland tingsmenig-
heten väckte särdeles uppmärksamhet och sedermera
mycket omtalats, berättas såsom fullkomligt sann-
färdigt, att vid det domstolen behandlade ett af
en kronolänsman emot en bonde instämdt mål, hade
den förre, som beherrskas af ett hetsigt tempera-
ment, uti en sådan sinnesförfattning företett vidun-
derliga gestikulationer samt kommit i en sådan ty-
gellös rörelse och fäktning, att han i domstolen
knuffade domaren så hårdt, att denne så nära hade
fallit af stolen. Genom en sådan förolämpning blef
domaren så förargad, att han uppsteg från domsto-
len och i häftiga ordalag förehöll länsmannen det
opassande i hans uppförande samt hotade att för-
hällandet skulle inrapporteras hos konungens be-
fallningshafvande till den beifran saken förtjenade.
Detta hade likväl icke den efrekt, att denne der-
igenom bragtes till någon sansning, utan så länge
domaren morailiserade och gaf skarpa lektioner,
fortfor länsmannen att fräckt opponera sig samt på
hotelse om sakens anmälande yttrade till doma-
ren: Gör det och anmål mig; jag fruktar
hvarken för konungens befallningshafvando
eller denna domstol,
Straxt förrän tingssessionen om qvällen slutade
och medan ordföranden ännu satt i domstolen, till-
sade han menigheten att icke aflägsna sig, utan
qvarstanna till rätten uppstigit. Detta skedde, och
nu framkallade domaren den obstinate och med
skarpa reproscher nyss förut bestraffade länsman-
nen, räckte honom handen samt i nämndens och
allmogens närvaro bad honom om förlåtelse; upp-
manande i sammanhang dermed allmogen att, föl-
jande det gifna vackra exemplet, vara försonliga
emot hvarandra.