une af hela min själ, och om djetvulen ville
isa mig den utmärkta nåden att befria mig
första hustru, skulle oförtöfvadt eu
sätta den komedi som egde
fråu min få
verklig vigsel e
rum i ert kapell.
Xx.
Philip och Rolf. Mathias Auber.
Följande dag klockan precis 2 infördes Rolf i
regentens kabinett. Philip af Orleans gick den
unge mannen ett par steg till mötes, hvilket
tydligen bevisade att vär hjelte stigit högt i
gunst.
Rolfs Ljerta klappade häftigt af glädje, men
hens ansigte nitryckle ingenting annat än den
djupaste vördnad och det största lugn.
— Chevalier, sade regenten, ni må tro att
jag icke fålt en enda blund i mina ögon i
natt eller snarare i morgse efter er hemresa.
— Jag vågar hoppas, svarade Rolf, att denna
sömnlöshet icke varit en följd af något slags
illamående,
— Det har den inte; jag mår förträfligt . ..
-— Men då förvånar det mig...
— Det är ni, min bäste chevalier, ni ensam
som är orsaken till att jag ej sofvit.
— Jag, utropade Rolf, i det han låtsades
bli öfvermåttan förskräckt.
— Ahl oroa er icke för det, chevalier ::.
Som sagdt, ni är orsaken, men en omedveten,
ofrivillig Orsak... Jag har icke fått sofva, eme-
dan jag ej kunnat låta bli att tänka på era
rdiga berättelser, isynnerhet den sista...