ket han blifvit tilltalad. Med anledning häraf fö-
etogos i går så väl med Dill som hans följeslager-
ska Maria Rönn hvilken i öfverensstämmelse me
ankommet telegram äfven blifvit häktad, ehuru in-
genting direkt besvärande mot henne förekommit,
Förteckning hade blifvit af åklagaren uppgjord
öfver de penningar som af Dil vid häktandetinne-
hafts och uppgick summan af dessa till rdr 2,613: 28,
Då Dill inkallats berättade han angående till-
greppet följande. -
Han skjutsade den 1 Maj posten från Östersund
till Torp, på vägen till suudsvall. Utom den öfriga
posten emottog han en mängd tidningar och lösbref.
Då han på första stationen skulle aflemna en del
af dessa, märkte han att bland dem äfven funnos
några rekommenderade bref, hvilka naturligtvis ge-
nom misstag skulle kommit dit. Han hade redan
under förliden vinter beslutat att begitva sig till
Amerika, för att bli sin bustru qvitt, och likaledes
hade han förut vidtalat Maria Rönn att vara följ-
aktig på denna resa, för hvars företagande han eg-
de en hopsparad summa af 520 rdr. Då han emel-
lertid, såsom nyss nämndes, fann att de rekommen-
derade brefven kommit ibland de lösa, uppstod för
första gången hos honom tanken på att tillgripa de
förra, hvilket han också gjorde. På sista poststa-
tionen öppnade han brefven och tog ut penningar-
ve, utan att dock vid detta tillfälle granska dem,
hvilket först skedde sedan han kommit till
sitt logis i Torp, hvarest han skulle vända. De till-
grigna ; enningarne räknades då af honom och upp-
gingo till en summa af 2,800 rdr. Kuverterna kring
brefven kastade han ifrån sig på -idan af landsvä-
gen emellan Borgsjö och Torp. Han återvände der-
efter till Östersund. Då han skulle företaga den
derpå i ordningen följande resan till Torp hade te-
legram ankommit till Östersund derom att åe till
Stockholm adresserad-, rekommenderade brefven
derifrån saknades. Postinspektoren i Östersund,
Sodenstjerna, skulle då ha frågat D. om han erin-
rade sig hvem som var inne på postkontoret, då
ifrågavarande post expedierades, utan att likväl nå-
gon misstanka mot D. vid tillfället uttrycktes.
Då polismästaren yttrade, att de rekommenderade
brefvens läggande bland lösbrefven vore ett slarf,
som knappt vore troligt, påstod den tilltalade att
slarf ofta egde rum såväl å Östersunds som Sunds-
valls postkontor. Polismästaren anmärkte vidare,
att den summa D. uppgaf sig ha tillgripit, eller
2,800 rdr, vore vida mindre än den som saknades,
alldenstund man uppgifvit det minst 4,600 rår blif-
vit stulna. Härpå svarade D., att det ej vore un-
derligt om någon annan passat på tillfället och ta-
git resten, hvarefter skulden för alltsammans kun-
de kastas på den som begått den första stölden.
. Dessa insinuationer, hvilka den tilltalade uttryckte
1 temligen dunkla ordalag, förefalla dock alltför
otroliga, hvadan det är sannolikt att han, såsom of-
ta är brottslingars sed, icke förmått sig att erkän-
na sitt brott i alla dess detaljer, oaktadt straffet
måste bli lika stort.
Han uppgaf vidare, att han, som afsändt Maria
Rönn till Stockholm innan han sjelf dit afreste,
köpt diligensbiljett för henne till Sundsvall och
dessutom lemnat henne 20 rdr i respenningar, med
tillsägelse att ! on efter sin ankomst till Stockholm
skulle passa på då de norrländska ångbåtarne an-
lände, för att möta bonom. Då han ankom hade
hon emellertid försummat sig, hvadan de först på
aftonen råkades på skeppsbron. Han gaf henne
sedermera icke några penningar under resan, men
betalade hvad hon köpte och bekostade de öfriga
utgifterna. Han visste ej huru mycket penningar
som åtgått för dem båda, men yttrade att han ut-
2itvit de 520 rdr han sjelf skulle innehaft och vi-
dare skilnaden emellan det hos honom återfunna
beloppet 2,613: 28 och den stulna summan 2,800 rår.
Han hade aldrig nämnt något till Maria Rönn om
att han stulit penningarne. I tidningarne hade han
väl sett efter om något der nämndes om att han vo-
re misstänkt för stölden, men icke anträffat någon
så beskaffad uppgift.
Maria Rönn inkallades derefter. Hon förnekade
fortfarande att ha haft någon vetskap om att Dill
å oärligt sätt åtkommit de penningar han inne-
aft. Angående resan från Östersund till Stockholm
berättade hon detsamma som Dill.
Hon vände sig derefter till Dill, om hvars bekän-
nelse hon ej hade någon kunskap och bad honom
att taga på sig brottet, ifall han begått det.
Polismåstaren upplyste henne om att detta redan
skett, och yttrade att de båda nu skulle med fång-
transport föras till Östersund.
— Hvad skal hon med att göra? yttrade D. och
såg verkligt ledsen ut
— Jag vet ej, men troligen är det något som de
ha emot henne deruppe. .
— Något ondt vet jag ej med mig att ha gjort
destädes, men det är väl derföre att jag varit i följe
med dig, kan jag tro, yttrade MaiaRönn.
De utfördes deref.er.
Dyr Nidvisa. I Nerikes Alleh. läses: I ett
mål mellan Johanna Sofia Olsdotter och hennes fa-
der Olof Andersson i södra Lung-r, kärande, samt
Carl Anders Ersson och pigan Csrolina Naufeldt
derstädes, svarande, angående ansvar för det de
sednare utspridt en ärekränkande visa om Johan-
na Sofia och, medelst samma visas afsjungande i
större sällskap, sårat tukt och sedlighet, har Svea
hofrätt nu meddelat det utslag, ati Carl Anders Ers-
son och Carolina Nauteldt, i stället för det dem af
häradsrätten ådömda tre månaders fängelse, blifvit
fällda att hvar för sig böta 100 rdr.
Tltrikes-Nvheter