Fredrika Bremers sista stunder.
Ur Tidskrift för Hemmet meddela vi följande
skildring om de sista dagarha af Fredrika Bre-
mers lefnad. Minnesteckningen, gjord af en al
författarinnans närmaste qvinliga vänner, skil-
drar på ett lefvande och varmt sätt Fredrika
Bremers lif och verksamhet och lemnar, genom
utdrag ur hennes bref, en åskådlig bild af den
ädla qvinnans rika lågande hjerta samt rena
och upphöjda tänkesätt i såväl det inre som
yttre litfvets framstående frågor. Kännande årens
tyngd, behöfde hon ro för att afsluta sitt sista
arbete, och derföre flyttade hon ut till sitt ung-
domshem i Oster Hanninge skärgård, det na-
tursköna Arsta. Der hade hon njutit sin ung-
doms fridfulla dagar, dit längtade hon at: åter-
vända för att efter fullbordad kamp. med lifvets
stormar och efter ändad mission, midt ibland
lyckliga barndomsminnen lägga sitt hufvud till
hvila och dö i frid. Det är hennes sista da-
gar der som skildras. i det följande.
Medan julstöket pågick i det stora hushållet,
och ferierna hemförde till Årsta och dess grann-
skap flertalet af de glada flyttfoglar, dem hö-
stens annalkande bortjagat till skolor och aka-
demier, fullbordade Fredrika Bremer sina jul-
tillredelser. Små halsdukar och förkläden lågo
redan färdigsydda i mängd, hela högar af barn-
böcker voro framlagda till utdelning, kaffe och
bullar voro hemköpta och julgranen hemtad
från skogen. Afven första delen af Pilgrimens
resa var fullbordad, och med varm hand utde-
lad till författarinnans unga vänner, enligt hvad
ett bref af den 22 december antyder. Gåfvan
är ringa,, heter det der, dock har det ej ko-
stat mig ringa arbete, att i denna form fram-
tränga de, för tänkande barn fattliga, stora dra-
gen af vår relizsionslära.
Julaftonens förmiddag tillbragtes med att
anordna gåfvorna och att med ljus och äpplen
pryda granen, allt med hjelp af de från Stock-
holm hemkomna tvenne döttrarna i familjen,
hvilka Fredrika Bremer -kallade sina flickor och
med särskild godhet hyllat sig om, vedergälld
af deras innerligaste kärlek och vördnad. I
skymningen tände man den på bordet uppställ-
da granen, som fyilde hela den stora saien med
ljus; trettio kaffekoppar ordnades kring det
ofantliga bordet, hvarpå den väntande barn-
skaran infördes, häpnande öfver all den herr-