skägg fladdrade för vinden och hans ögon gni-
strade under :2 tjocka svarta ögonbrynen. Det
tycktes mig som skulle den besynuerhge jiga-
ren3 ansigte ha särdeles liknat min fars, såvi-
da skägget varit borta.
Allt detta föreföll mig så förunderligt att
jag icke kunde låta bli att halfhögt yttra:
— Måune jag drömmer?
Jag hade kuappt hunnit uttala dessa ord,
förrän jägaren sänkte sitt horn och svarade
mig:
— Da är fullkomligt vaken och drömmer
icke alls.
D.t förvånade mig visserligen i hög grad att
jag fick svar på tal; men jag genmälde dock
dristigt:
— Ahl! hvem är ni?... Var så god och
säg mig det.
— Jag är Roland af Trembaye, en bland
dina förfäder, och jag lefde under Carl den
V:s tid.
— Och hvad sysselsatte ni er med, under
det ni lefde?
— Jag jagade.
o— Och sedan ni blifvit död?
o— Tack vare mina barns kärlek, som velat
hedra mitt miane genom att låta mig ånyo
upplefva i den helige Iluberts gestalt, har jag
blifvit eu figur af ull och silke. Men en gång
om året, på den dag då jag bortrycktes ar dö-
den, är det mig genom den allsmäktige och
barmhertige Gudens nåd förunradt att hkmua
tapiseriet och besifva mig ut på jagt så snawt
det sista tolfslaget ljudit...
— Och hu:u länge får ni dröja på jagten?