genhet. — Hvad fordrar ni då, nådig herre? frågade Voisio. -— Jag begär att få ha i sällskap en person, som sedan låug tid tillbaka troget tjenat min familj. . — Hvem är denna person? — fa kapten vid Champagne-regimentet, systerson till marskalken af Gassion. — Och ni ansvarar för hans tystlåtenhet? — Ja, — Nåväl, ers nåd, det må ske såsom ni önskar, ehura en främmande menniskas närvaro kan blifva olycksbringande för ossalla... — Vid hvilken timma skall den förfärliga nkten ega rum? — Klockan toll! på natten. — Här? . — Ö, nej! ers nåd, icke här. — Hvar då? — I klostret Saint-Denis och under kyrkans hvalf. Prinsen af Bouillon spratt till och hans blekhet tilltog märkbart. — I klostret Saint-Denis! sade han med en. röst, sam darrade af rörelse, — Ja, nådig herre. — Det är omöjligt! — Det är emellertid nödvändigt. — Skulle ni inte kunna välja en anuan plats? — Nej, ers nåd. — Men portarne till klostret och kyrkan äro stärgda om nätterna, det borde ni veta.., — Jag vet det också, nådig herre. — Sakristanen båller säkerligen god vakt.