genhet.
— Hvad fordrar ni då, nådig herre? frågade
Voisio.
-— Jag begär att få ha i sällskap en per-
son, som sedan låug tid tillbaka troget tjenat
min familj. .
— Hvem är denna person?
— fa kapten vid Champagne-regimentet, sy-
sterson till marskalken af Gassion.
— Och ni ansvarar för hans tystlåtenhet?
— Ja,
— Nåväl, ers nåd, det må ske såsom ni
önskar, ehura en främmande menniskas närvaro
kan blifva olycksbringande för ossalla...
— Vid hvilken timma skall den förfärliga
nkten ega rum?
— Klockan toll! på natten.
— Här? .
— Ö, nej! ers nåd, icke här.
— Hvar då?
— I klostret Saint-Denis och under kyrkans
hvalf.
Prinsen af Bouillon spratt till och hans blek-
het tilltog märkbart.
— I klostret Saint-Denis! sade han med en.
röst, sam darrade af rörelse,
— Ja, nådig herre.
— Det är omöjligt!
— Det är emellertid nödvändigt.
— Skulle ni inte kunna välja en anuan plats?
— Nej, ers nåd.
— Men portarne till klostret och kyrkan äro
stärgda om nätterna, det borde ni veta..,
— Jag vet det också, nådig herre.
— Sakristanen båller säkerligen god vakt.