fall.
ANDEA POLISFÖRHÖRET.
Kansakningen om olyckshändelsen fortsattes i
lördags eftermiddag, i närvaro af öfverståthål-
laren, och voro dertill inkallade byggmästaren
Laschinger, murarne Jonsson och Åström samt
ver gesällen Lemphke, hvilken bade infunnit sig,
ehuru svag, hvarföre han ock blef sittaude, un-
der det han afgatf sin berättelse. Lempke, till
växten liten, var, såsom förut är nämndt, vid
olyckstillfället uppe i tornet, der han talade med
några arbetare, då han blef nedslungad; han
fattade om en spira, höll sig fast vid. den och
kom sålunda ned i kyrkan några aluar frän al-
taret. Han fick dervid ett svårt slug öfver nä-
san och är alideles blå under begge ögonen.
Ehuru matt och svag talade han tydligt och
hade mycket väl reda, på allt.
Af hr La chingers yttrande framgick hufvud-
sakligen, att han afrådt församlingen att till-
bygga det gamla kapellet och sagt dem att det
vore bättre köpa ny tomt. Ilan hade uppma-
nat dem att ätminstone låta med. byggnaden
anstå till våren, då det vid aftalet förliden höst
redau var långt lidet på året, men pastor Ber-
nard hade å församlingens vägnar bedt honom
taga itu med arbetet och bygga så långt han
kunde. Laschinger hade ej skriftligt kontrakt
med församliugen, utan hade träffat öfverens-
kommelse om vilkoren för sina göromål endast
med pastor Bernard.
Handtlangaren Jonsson, som vid olyckstill-
fället hade aflagsnat sig, och muraren Åström
förklarade att de hört pastor Bernard bedja La-
schinger påskynda arbetet för att få byggnaden
snart under tak. Den sednare påstod att pastor
Bernard ofta velat gå ifrån rituingen och göra än-
dringar, men Laschinger hade dervid gjort in-
vändningar och sagt, att han ej ville bygga,
om han icke fick följa ritningen. Hvad det be-
gagnade murbruket beträffade, instämde de der
att det varit af god beskaffenhet, med två delar
sand och en del kalk, hvarjemte Aström förkla-
rade ait teglet i de pelare, hvilka han jemte er
annan kamrat murat, bestått af gammal helsten,
mod undantag af en och annan halfsten, som
ofta behöfves.
Verkgesällen Lempke hade blifvit anställd vid
byggnadsarbetet af Laschinger, men hade ej nå-
got skriftligt kontrakt med honom. Han hade
haft uppsyn öfver arbetet och skulle tillse att
ordning egde rum bland arbetarne, som han alltid
anställde. Lempke hade funnit murbruket godt
och, om slarf någon gång inträffat, alltid låtit
rätta felet. Lempke hade på fredagen sett en
spricka i sydvestra pelaren 3 tum från hörnet,
på söndagen hade han talt med Laschinger om
densamma, men denne hade då sagt, catt det
var väl blott en sättningsspricka och kunde ej
vara farlige, På måndagen och tisdagen hade
han ej funnit sprickan större, och på onsdags
middag samtalade han med murarne Nilsson och
Söderbom om sprickan och yttrade att de borde
tala med byggmästaren så snart han kom. Kort
efteråt inträffade sammanstörtandet. Lempke
ansåg, att den ifrågarande pelaren varit af för
klen dimension, för att kunna uppbära tyngden
af tornbyggnaden, och att detta varit orsaken
till olyckan.
För inkallande af flera personer uppsköts ran-
sakningen till annan dag i denna vecka.
RÖODJNINGSARBETETS AFSLUTANDE.
Hela natten till lördagen och hela nämn-
de dag fortgick oafbrutet, med manskap af gar-
nisonen, arbetet med att undanrödja alla bygg-
nadsmaterialier för att komma till botten af kyr-
kan. Man kan säga att här bokstafligen icke
- lemnades sten på sten qvar af den olyckliga
tillbyggnaden, allt för avt med full säkerhet
skulle kunna sägas att samhället gjort allt hvad
som stod i menniskors makt för att rädda ett
eller annat lif som ännu möjligen icke vore ut-
slocknadt. På lördagsaftonen kl. 9 afslutades
arbetet. Man hade då haft en del af bottnen
ren i sender, och sedan ena delen var ren hade
man ditflyttat hvad som låg qvar på den an-
dra för att slippa transportera det längre. Men
ingenstädes fanns någon menniskokropp. Man
hade således ett helt dygn, eller allt sedan i
fredags qväll, arbetat utan att vinna annat re-
sultat, än den tillfredsställelse som utgör belö-
ningen för pligters uppfyllande.
Något misstag måste hafva egt rum i upp-
giften å de personer som skulle ha varit när-
varande vid olyzkan, eller ock äro flere räddade
än man lyckats få reda på, oaktadt den detek-
tiva polisafdelningen gjort sig all möjlig möda
för att samla noggranna upplysningar. Det är
dock helt naturligt att cn lös arbetspersonal,
som arbetar den ena tiden här och den andra
tiden der, e kan hafva så noga reda på hvar
andra — miast efter en sådan händelse som
danna.