hekant, hände det, att man fok ett fotografiporträtt
ar henne. Då polisen var ötvertygad, att hon icke
fanns i Köpenhamn, så förmodade man, att hon
rest tillbaka till Sverige, och för några dagar se-
dan kom öfver till Malmö en polisofficiant i afsigt
att taga reda på henne. Med biträde af en af po-
lisens tjenstemän härstädes besöktes under loppet
af flera dagar sådana ställen, på hvilka man kun-
de förmoda, att bon skulle hafva bekanta, och man
förevisade öfverallt fotografiporträttet. Slutligen
träffades en person, hvilken kände isen henne på
porträttet och upplyste, att hon befann sig på Tve-
döra, der hon var biträde på enbrestauration. Efter
anmälan hos konungens befallningshafvande för-
ordnades k:ovolänsmannen i orten att undersöka
iörhållandet, och hon träffades mycket riktigt på
den uppgilna restaurationen samt erkände genast,
att hon begått nämnde mordbrand samt att hon
deröfver kände en sådan ånger, att hon hade äm-
nat angifva sig sjelf och önskade att lida sitt straff.
Sedan denna bekännelse var gjord, blef hon
forslad till Malmö och instäld till kausliförhör. Vid
detta lemnade hon de upplysningar, att hon var
född i Borreby församling i Malmöhus län 1842, att
hennes föräldrar ännu lefde såsom husmansfolk i
Borreby och voro välfrejdade personer liksom hen-
nes tre syskon: att hon förut baft tjenst i Barse-
bäcks socken, hvarifrån hon flyttat till Lund, der
hon tjenat 1!; år hos öfverstlöjtnant af Petersens
och sedan ett halft år hos handlanden Zickerman.
Derefter hade hon år 1864 begifvit sig till Dan-
mark och erhållit tjenst hos gårdmannen Anders
Nielsen i Valdby, der hon vistadesi eltva månader,
hvarefter hon kom till snickaremästaren Ree i Köpen-
hamn, der hon qvarstannade, ti ldess hon efter för-
girtningsförsöket afvikit ur tjensten. Hon hade då
begifvit sig hit öfver och besökt först sina föräl-
drar på några dagar samt sedermera kommit hit
till staden och hos skräddaren Malmbergs hustru,
boende vid Ostindiefararegatan. fått tillfällig an-
ställning och medföljt henne till Tvedöra. Beträf-
fande de uppgifna förbrytelserna erkände hon stöl-
den och i afseende på förgiftningsförsöket uppgaf
hon, att hon fattat agg till Rees sjuttinioåriga svär-
moder, som visat sig hård emot henne, och som
bon derföre beslutit taga afdaga, samt för åstad-
mande deraf hade hon i en uppslagen kopp kafre
lagt ett pulfver, som begagnades att polera jern-
kakelugnar med, men Rees hustru hade i stäliet
kommit att dricka kaftet samt blifvit deraf svårt
sjuk.
Mörande branden i Valdby erkände hon, att hon
kl. haif 10 på attonen den 24 Juli sistlidet år med
en påtänd svafvelsticka satt eld i en mängd halm,
upplagd vid sidan at ett mindre halmtäckt hus,
hvilket uppbrunnit, och hvarifrån elden spridt sig
öfver nästan hela byn. Denna bekännelse afsaf non
under synbar ånger samt uppgaf, att hon etter ill-
gerningen städse varit plågad afsamvetsqval. Oak-
tadt upprepade frågor knnde hon icke förmås att
uppgifva någon sannolik bevekelsegrund för mord-
branden, utan sade, att hon anlagt elden endast af
agg till sin husbonde, hvilket synes likväl mindre
a..tagligt, då hon, liksom de öfriga tjenarne, icke
hut att klaga öfver kost eller arbete, utan blott
funnit husbonden visa ett ovänligt sätt emot henne.
Dels föreföll det äfven besynnerligt, att hon icke
anlagt elden uti husbondens hus samt att hon i
flera månader efter branden stannat hos samma
husbonde. Vid den undersökning, som anstäldes
i Valdby hade hon äfven blifvit förbörd, men hvar-
ken då eller sedermera hade någon misstanke fallit
på henne. Hon förklarade slutligen, att hon plå-
gades af samvetsqval och hade ämnat i alla hän-
delser ofördröjligen begifva sig till Dnamark för
att sjelf angifva sin brottslighet.
Den danske polisofficianten, som vid förhöret var
tillstädes, påyrkade, att Anna Nilsdotter genast
måtte få öfverföras till Danmark, men konungens
befallningshafvande kunde icke lemna härtill bifall,
utan har till K. M:t insändt berättelse om förbål-
landet, jemte hemställan huruvida Anna Nilsdotter
får utlemnas till dansk myndighet. 1 afvaktan på
K. Mits beslut har Anna Nilsdotter blifvit insatt å
dervarande cellfängelse.