hvarföre de skule efterspanas och fängslag De
äro nu häktade, hvarom skrifves från Göteborg:
Man hade ej hvarken i Stockholm eller härstä-
des fått någon säker ledtråd till upptäckande af
brottslingarne förrän polisen här af en person fick
underrättelse om, att en karl och en qvinna, såda-
na som de efterspanade, redan före pingst bott
hos honom, men att de sedermera rest uppåt lan-
det. Båda två hade varit mycket hyggligt utstyr-
da, så att de icke väckt någon uppmärksamhet
genom sitt yttre. Beskrifningen på dem stämde
så väl öfverens med det till härvarande poliskam-
mare anlända, särskildt för Maria Rönn föga smick-
rande signalementet, att man knappt behöfde an-
dra anledningar för att antaga dem vara de sann-
skyldige. Också beordrades öfverkonstapel Söder-
ling att afresa dessa personer till mötes. då de i
torsdags med bantåget skulle anlända hit tillbaka
för att sedan, som de uppgifvit, resa till Amerika.
Han åtföljdes på resan af den person, hos hv:lka
de härstädes bott. I Falköping anträffades och
igenkändes det resande paret, hvilket, anande in-
tet ondt, lugnt följde med tåget vidare. Då öfver-
konstapeln NS. såg dem så trankila beslöt han att
icke ställa till nåzen onödig skandal genom att
häkta dem unwer resan, utan åtnöjde han sig med
att hålla god utkik öfver dem. Han hade emel-
lertid genom telegram underrättat polismästaren
om att de misstänkta personerna blifvit anträffade,
hvadan de vid sitt första steg å banhallen blefvo
anhållna och förda upp i polisvakten.
Vid det enskilda förhör som derefter hölls med
dem förnekade den häktade karlen bestämdt, att
vara ifrågavarande Oiof Dill, och berättade åtskil-
lig, som från honom skulle afvältra all misstanke.
Maria Rönn åter, sade sig icke ha vetat om de
penningar Dill innehaft voro stulna. Hon medgaf
för öfrigt att de varit på besök hos slägtingar i
Hjotrakten.
Kamen, som utan tvifvel är den ifrågavarande
Dill, införpassades till cellfangelset, hvaremot Ma-
ria Rönn skulle qvarhållas i polisvakten tills mera
utförlist förhör med de båda komma att hållas.
En arrestering, Rörande gripandet af eTuna-
Peilex och Strand-Erika de två rymmarne från
Gefle cellfärgelse, berättas att länsman Berglöf i
Tuna i tisdags fått reda på att en okänd person
visat sig i skogen i närheten af Finfio. Han sam-
mankallade då genast socknens fjerdingsmän, fång-
gevaldiger och 25 andra personer, begaf sig med
dessa kl. omkring 11 eller då mörkret någorlunda
skyddade för upptäckt till Per Jonssons föräldra-
hem, som under tystnad omslöts på alla sidor, och
höll bevakningstruppen sig stilla till dagsljuset om-
kring kl. 2 började inträffa, då länsman B. från
fönstret till Jon Pehrssons (P. Jonssons fars) stuga
tillkännagaf sitt ärende samt yrkade på dörrens
öppnande, hvilket ock efter förnvadt påstående slut-
ligen efterkoms. Jemte fjerdingsmännen inträdde
länsinan B. nu och anställde noggrann undersök-
ning samt påträffade efter mycket letande Erik
Eriksson under en lågt mot golfvet stående säng
och Pehr Jonsson under stugugolfvet, som måste
uppbrytas, då han ej annorstädes var att finra,
hvarefter de fängslades och till länsfängelset inför-
passades. Hade ej post varit utställd omkring
byggningen hade det varit möjligt för Pehr Jons-
son att und .omma under byg,ningen, då letning
ofvanifrån golfvet företogs.
Under rymningen sade siv fångarne ha slitit
mycket ondt, hvilket ock kunde skönjas af deras
utseende. De till exempel summo öfver Gefle-ån
på det sätt att Pehr Jonsson, som är simmare,
höll Erik Eriksson i håret. Med sina våta fång-
kläder och utan skor på fötterna fortsatte de fär-
den genom skogen i 3:ne dagar, hvarunder de hade
att gå i moras, snö och vatten, utan att ega det r.n-
gaste till föda. Vid förbifarten i Norrala besökte
rymrarne Erik Erikssons föräldrar och fingo der
mat, kläder och penningar. Då de passerade Hu-
diksvall, var Erik Eriksson inneistaden och köpte
ett stop bränvin; och detta bidrog till att göra dem
modigare och att längre än ämnadt var stanna i
Pehr Jonssons hem, efter deras utsago, ty de hade
förr varit rädda, t. o. m. för foglasången i skogen.
En mordbrännerska. Förlidet år blet den sto-
ra byn Valdby på Seeland, nära Köpenhamn, öde-
lagd af en häftig eldsvåda, som lade 30 stora och
välbygda gårdar i aska. Anledningen till eldens
uppkomst har hittills varit obekant, men i dessa da-
gar har det blifvit upptäckt, att olyckan varit för-
anl dd af mordbrand, och att en svensk tjenstepi-
ga vid namn Anna Nilsdotter begått detta brott.
Malmö Snällpost redogör sålunda tör förhållandet:
Hos en handtverksfamilj i Köpenhamn tjente ny-
ligen en svensk piga, hvilken gjorde sig skyldig
till stöld af åtskilliga klädespersedlar i huset; dock
hade husbondfolket öfverseende med henne och
gjorde ingen sak at hennes brott. Men en kort tid
derefter företog hon sig en dag att blanda upp
kaffet med ett pulfver, som begagnades för att po-
lera jernugnar, och husmodern höll på att dö der-
af. Hon rymde då från tjensten, och polisen, hos
hvilken saken blifvit anmäld, förlorade alla spår af
henne. Vid undersökningen härom erfor man, att
hon haft det yttrande, att en svår skuld hvilaue på
bennes sinne, och att hon sannolikt en gång kom-
me att taga lifvet af sig sjelf. Detta hennes yt-
trande gaf polisen anledning till att efterforska
hbennes töregående lefnadsförhållanden, och man
erfor bland annat, att hon tjent hos en bonde i
Valdby, hvilket gaf anledning, till den förmodan,
att hon möjligen begått mordbrand, och att detta
föranledt hennes yttrande. Dock fanns det icke
någon annan den ringaste anledning, som kunde
gifva styrka åt denna misstanke. Då mani Vald-
by efterspanade de personer, med hvilka hon varit
NN sea 9 z
LO ERS IIP VASST NS NESEUNROSKEINN TES