— Förevändning! Har det då kommit der-
hön, min stackars chevalier? Måste ui verkligen
hafva något att skylla på, för att tillbringa nat-
ten utomhus?
— Hvad vill ni jag skall göra? Johanna är
så förtjusande.
— Det är visserligen en ursäkt. Men ni är
ändock icke herre i huset. Detta är i alla fall
en sak som ej rör mig, och jag skall uppfylla
er önskan.
Johanna önskade visa markis Thianges en
viss uppmärksamhet och lät derföre ej vänta
på sig.
Med en hofmans artighet bad markisen henne
om förlåtelse för det han var nog obelefvad
att under en hel natt beröfva henne Rolfs säll-
skap, men han hade för afionen till sitt hotell
isibjudit någre vänner, och det skulle smär-
ta honom mycket att ej se chevaliern i deras
krets.
— Men om en älskad makes frånvaro, till-
lade han, skulle fördystra er sköna panna eller
framtvinga en tår ur ert milda öga, så afstår
jag, ehuru med stor saknad, ifrån nöjet att sc
chevaliern som min gäst i afton.
— Ack, herr markis! svarade den unga qvin-
nan, jag skulle bysa en högst egennyttig oci
sjelfvisk kärlek, om jag åt en nyck uppoffrade
j blott min man utan äfven hans bästa vän
ner. I Rolfs namn, antager jag er bjudning.
Markisen tackade Johanna uti några artiga
ord och tog afskad.
— Huru dags börjar suptn, min vän? frå-
gade Johanna, när hon befann sig ensam med
Rolf.
— Vid midnatt.