daga. Det var varmt och soligt väder; flera tusen åskådare hade infunnit sig. Delinqventen var lugn och säker, han läste böner och en psalmvers. Sjelf afklädde han sig, Skarprättaren utförde sitt ohyggliga värf med ett higg. tBoskapssjukan i Vestbo. Af deför halfannan Y:cka sedan i tidningarne införda kronofogderapporterna syutes, att man oefarade det den i Westbo härad på några ställen gängse boskapssjukan möjligen skulle kunna vara i mer eller mindre mån identisk med den på åtskilliga utländska orter grasserande kreaturspesten, hvarföre man också gått i författning om anställande af undersökningar rörande detta förhållande. Länets djurläkare hr Hedvall, som företagit dessa undersökningar, har emellertid till länsstyreisen nu afsifvit en i det hela lugnande rapport, hvaraf hufvudsakligast inhemtas, att sjukdomen visserligen är gängse så väl inom Kållerstads och Jälluntofta, som äfven inom Willstads och Burseryds m. fl. socknar, samt att vid undersökning å de ställen, der de hastiga dödsfallen inträffat, kreaturen befunnits lida af benskörhet och några af tungröta, tvifvelsutan förorsakad af den oerhörda foderbristen: men att vid undersökning å de döda djurens inelfvor, der dessa kunnat tillrättaskaffas, icke något skäl förefunnits att antaga, det sjukdomen vore smittosam, utan att de hastiga dödsfallen förorsakats antingen genom blodsutgjutning i hjernan eller af ren tillfällighet.