daga. Det var varmt och soligt väder; flera
tusen åskådare hade infunnit sig. Delinqven-
ten var lugn och säker, han läste böner och
en psalmvers. Sjelf afklädde han sig, Skarp-
rättaren utförde sitt ohyggliga värf med ett
higg.
tBoskapssjukan i Vestbo. Af deför halfannan
Y:cka sedan i tidningarne införda kronofogderappor-
terna syutes, att man oefarade det den i Westbo
härad på några ställen gängse boskapssjukan möj-
ligen skulle kunna vara i mer eller mindre mån
identisk med den på åtskilliga utländska orter
grasserande kreaturspesten, hvarföre man också
gått i författning om anställande af undersökningar
rörande detta förhållande. Länets djurläkare hr
Hedvall, som företagit dessa undersökningar, har
emellertid till länsstyreisen nu afsifvit en i det
hela lugnande rapport, hvaraf hufvudsakligast in-
hemtas, att sjukdomen visserligen är gängse så
väl inom Kållerstads och Jälluntofta, som äfven
inom Willstads och Burseryds m. fl. socknar, samt
att vid undersökning å de ställen, der de hastiga
dödsfallen inträffat, kreaturen befunnits lida af ben-
skörhet och några af tungröta, tvifvelsutan föror-
sakad af den oerhörda foderbristen: men att vid
undersökning å de döda djurens inelfvor, der dessa
kunnat tillrättaskaffas, icke något skäl förefunnits
att antaga, det sjukdomen vore smittosam, utan
att de hastiga dödsfallen förorsakats antingen ge-
nom blodsutgjutning i hjernan eller af ren tillfäl-
lighet.