Katolska tornbyggnadens fall. Till de i gårdagsbladet lemnade underrättelserna lägga vi ytterligare åtskilliga. En deltagare i räddningsarbetet skrifver till DETH . Vid half 3-tiden på eftermiddagen inträffade insändaren vid stället, kort efter att den olycksdigra tilldragelsen timat. Till en början hindrad att träda närmare, kunde han dock till slut ej uthärda dessa hinder, utan banade sig snart väg uppåt spillrorna för att erbjuda sin hjelp åt de nödställda menniskor, som lågo in.murade bland stenar och bjelkar. ij Arbetet gick med rask fart, och man lyckades att inom kort få rätt många loss, af hvilka de flesta dock redan voro döda och somliga så sönderstympade att man ej kunde se annat än köttslartvor avar, andra åter med krossadt hufvud och en med ena foten afsliten. . Företagande en undersökning inåt gården för att eiterse om någon möjlighet fanns att komma in under de nedrasade ställningarne och bjelkarue och kunna få reda på hvar de flesta vid lif varande offren funnos, lyckades insändaren ej upptäcka mer än tvenne, af hvilka den ene tydligt och klart sade sitt namn: Cronvall(?), och att han var klämd om armar och lår; med hög röst anropade han Gud om hjelp, hvilket var hjertslitande att höra, då man ej på något sätt kunde hjelpa honom. Bland de raska ynglingar, som oförtrutet arbetade och erbjödo sitt bistånd, voro två veterinärer: Larsson och Eriksson, samt två teknologer: (ett namn otydligt) och Åman. Såsom de verksammaste och förtjenstfullaste vid räddningsarbetet böra nämnas en ung verkmästare hos byggmästaren Thavenius, vid namn Kjerrström, och en artillerist, hvars namn ännu icke är oss bekant. Båda dessa hafva, om någon, rätt till medaljen för medborgerlig förtjenst. I kyrkan blefvo altartaflan, altaret och allt dertill hörande alldeles oskadadt, äfvensom sakristian. Men i följd af den våldsamma lufttryckningen, då den kolossala stenmassan rasade in i kyrkan, blefvo fönstren utslagna. Lufttrycket verkade starkast på östra långväggen (inåt gården) så att hela de stora fönstren trycktes ut och föllo ned på gården. — Begge 1 : På de vid kyrkan anställda presterna bodde under ombyggnaden i ett litet hus inne på gården, men ledo ingen skada, ej heller deras möbler. Allt sedan olyckan timade har rödjningsoch räddningsarbetet oafbrutet fortgått under arkitekten Hedins oförtrutna och sakkunniga ledning. — Som det ej fanns utrymme på Norra Smedjegatan att upplägga all sten och grus, så måste dessa materialier dels köras derifrån, dels bortföras på det mödosamma sättet att af man-. skap bildades kedjor, som sträckte sig ett stycke utefter. Norra Smedjegatan och genom två af husen på vestra sidan ut till Brunkebergstorg. Den ena af dessa kedjor langade virke, den andra grus i ämbar. Virket och grnset upplades tills vidare på Brunkebergs torg. Afven något sten langades. Polisundersökningen. I poliskämmaren hölls i går från kl. 1 till 146 e m. undersökning om den förskräckliga olyckshändelsen. Polismästaren Östlund ledde sjelf ransakningen. Ofverståthållaren Bildt och stadsarkitekten Hedin öfvervoro förhöret. Sjutton personer, allesamman arbetare vid den nedrasade tornbyggnaden, hördes samt derefter katolska föreamlingens pastor hr A. Bernhard och byggmästaren J. Laschinger. Samtliga arbetarnes berättelser om sjelfra olvekan och bvad som föregått densamma, voro i det uärmaste öfverensstämmande. Fredagen den 18 dennes hade för första gången en spricka märkts i den sydvestra pelaren; den hade då varit ganska obetydlig och ingen tänkt på, att den kunde på något sätt vara oroande. Lördagen hade sprickan utvidgat sig något och då märktes äfven små sprickor i per laren midt emot, eller i sydöstra hörnet. Några sprickor i hvaltvet hade äfven observerats — och allt detta hade föranledt någon att yttra, att det skulle gå på tok med hela byggnaden. Dessa ord fälldes dock mera på skämt än på allvar. I tisdags förmiddag hade sprickan i sydvestra pelaren öppnat sig ungefär till en half tum och sträckte sig från pelarens fot så långt upp fom pelaren var svalig eller ungefär 4 alnar. Der lig cn byggnadsställning, hvaröfver pelarue glugo ungefär 2 alvar, men huruvida sprickan fanus äfven der, det kunde ingen upplysa. i Två af arbetärne, som varit anställde som iimmermän, hade utom dessa sprickor äfven och flera dagar förut observerat sprickor i trapporna, i dörroch fönsteröppningar, samt med anledning deraf sinsemellan uttryckt farhågor för att undre hvalfvet skulle rasa ner På tillfrågan om de ej trodde att tornet der id skulle följa med, svarade de, att de alltid trott ytterväggarna skulle kunna uppbära det. 1 onsdagsmorgon hade sprickan i sydvestra pelaren utvidgat sig ännu mer. Verkgesällen Lemke hade förut blifvit gjord uppmärksam på dessa spric2 I I I i I