Re
I.
Markisen och chevaliern.
— Ah! min bäste markis, sade Rolf, sedan
han blifvit ensam med sin gäst och förvissat
sig om att alla dörrar voro riktigt stängda;
jag måste tillstå att ert hemlighetsfulla bref
gjort mig smått orolig.
— Ni nar också skäl att vara det, min vän,
genmälde herr Thianges, och jag har inte kom-
mit hit för att lugna er.