Klockan slog tre. I detsamma kom Jakob
in och anmälde för sin husbonde att markisens
vagn körde in på gården.
— Jag går honom till mötes, sade Rolf.
— Skall jag stanna inne hos dig och taga
emot honom, när han kommer? frågade Jo-
hanna.
— Nej, mitt barn, genmälde hennes man.
— Och hvarför inte?
— Du vet väl, min dyra hustru, attjag inte
har någon hemlighet för sig och att du sedan
får veta allt som blifvit afhandladt mellan mig
och Thianges. Men jag fruktar att markisen
finner sig besvärad af din närvaro så att ban
icke vågar yttra sig utan en viss förbehåll-
samhet...
— Nå, då går jag min väg, svarade den
unga qvinnan... Ol! min herrskare, ske din
vilja!
Och hon lemnade rummet. I detta ögon-
blick befann sig markisen i trappan. Rolf gick
emot honom och införde honom i den öster-
ländska salongen.