men yttrade på samma gång sin önskad ut fi sken åter skulle bli utsläppt i floden, kvilket också skeddö i närvaro af storfursten och en stor folkmasså. Men innan fisken släpptes lös, fästades i hans gile en silfverring, hvarpå stod inristadt: Försatt 1 frihet al Czarewitsch Nicolaus Alexandrowitsch. Den 12 Oktober, samma är och samma dag som i Nischnej lästes en själamessa för den aflidne storfursten, i anledning deraf att sex månader förflutit efter hans död, inträffade den besynnerliga händelsen att en bonde från furst Jussupofts gods fångade den af storfursten lössläppte Stören 30 weret från staden. Då fiskaren märkte ringen, så förde han fisken till kommunalstyrelsen i Nischnej, hvilken beslöt att ånyo släppa honom efter att ha betalat bonden dess fulla värde. Men derförinnan försågs fisken med ännu en ring med följande inskrift: För andra gången fångad den 12 Oktober 1865, sex månader efter H. K. H. storfursten tronfoljarens död. En sömngångare. Btt sällsamt fall af somnambulism har förekommit i förra veckan i Devonport. Omkring kl, 2 på morsonen blef pigan i ett af en ganska aktningsvärd familj bebodt hus väckt af bullret af porten åt gatan som igenstängdes; som hon visste att denna port hade blifvit ordentligt stängd och reglad om aftonen, blef hon rädd och trodde att tjufvar hade beredt sig inträde med tillhjelp af falska nyeklar. Hon klädde sig och skyndade att väcka sia husbonde för hvilken hou berattade tilldragelsen. Komna till porten upptäekte de att denna hade blifvit öppnad inifrån, emedan man hade dragit ifrån reglarne, och att synbarligen någon hade lemvat huset. Herrn begaf sig då till det rum, som beboddes af hans son, en ung man om 22 år, för att väcka honom, men upptäckte till sin öfverraskning att han ieke fanns der, ehura alla hans kläder lågo på en stol invid sängen. Temligen orolig lemnade fadren huset för att söka ta reda på sin son i grannskapet. Efter att ha genormvandrat en del af staden såg han plötsligt en ung man i nattdrägt som närmade sig honom och igeakände till sin stora bestörtning att det var hans son som passerade utan att tilltala honom. Fadren följde honom och snart kom en man i motsatt riktning, hejdade sonen och väckte honom. Man kan föreställa sig förskräckelsen och förvåningen hos den unge mannen, som sålunda rycktes ur det somnambuliska tillstånd, hvari han befann sig. Man förde honom hem, och hemligheten blef förklarad. Såsom i alla fall af somnambulism hade drömmen haft ett mycket mäktigt motiv. Den unge mannen hade aftonen förut i den trakt der han anträffades, förlorat en dyrbar ring, tillhörande hans far, och hade varit i hög grad ledsen deröfver. Han berättade, att han hade drömt att han sof, och uti denna visionära sömn inblandade sig en dröm, som för honom utvisade stället, der ringen fanus. Han styrde sinav steg åt denna trakt då han vaknade i sin dröm och derstädes återfann ringen. Det som är mest underbart är, att han bade den på fingret då hans far och den andre förbigående personen anträffade honom.