dare; gerningsmannen till detsednarevar sen Tysk med gammal-demokratiska anor, en son af den beryktade (!) Karl Blind, vapenbrodern till Hecker, Struve, Brentano, Fickler och hvad de allt hette, dessa phantastiska skepelser i kostym aå la. Rinaldo Rinaldini, som 1849 drefvo sitt demokratiska och republikanska oväsende i SydTyskland. Dessa tyska frihetskämpar, hvilkas oväsende i Syd-Tyskland så försmädligt omtalas, voro män som samtidigt med frihetsrörelserna i Europas flesta öfriga länder satte sivt lif på spel för att bereda framgång åt sina landsmäns önskningar om en friare konstitution med en lagstiftande och skattebestämmande representation. Det var män, eldade af samma känslor som drefvo Gustaf Wasa att resa sig upp mot sin laglige konung — som förmådde Adlersparre, Adlercreutz, Hans Järta, Auckarsvärd m. fl. att afsätta Gustaf IV Adolf -—— och som manade Garibaldi att befria Neapel från det Bourbonska väldet. Inför Dagbladet borde också desse frihetskämpar vara phantastiska skepnader, drifvande sitt oväsen; men Gustaf Wasa, Adlercreutz, Garibaldi och deras vapenbröder lyckades — de tyska frihetskämparne misslyckades, emedan Preussen kastade sig öfver dem. — Det tyckes således vara framgången, men icke motiverna och handlingssättet som bestämma Polisbladets omdömen.