Dagbladet är, som bekant, i allmän-
het den frommaste och oskyldigaste af alla tid-
ningar, täflande i det hänseendet med en mode-
tidning eller en kokbok. Det låter polismä-
staren Wallenberg oförkränkt använda baton-
gen mot Dagbladspublikens hufvud; det tiger
som muren när öfverståthållarembetet utfärdar
en kungörelse som blottställer Stockholms in-
vånare för spioneri, angifveri och böter när de
herbergera en vän eller en resande öfver nat-
ten; det betraktar med Buddhistens lugn huru
den högsta militärstyrelsen vill genom konskrip-
tionen göra hela svenska folket till vagabonder
och blindt lydande soldater. Men när det gäl-
ler allenastyrandets, den af Gud instiftade öf-
verhetens lugn, då vaknar Dagbladet ur sin
sömn. Det förskräckes vid hvarje rop om fri
het och rätt för folken. De män, som egna
sin lefnad åt folkens frigörelse äro en styggelse
i Polisbladets ögon. Så anföll det på ett
gement sätt Michael Bakunin när han vistades
här för att söka vinna Sveriges sympatier för
det blödande Polen. Så har det sednast,i fre-
dags, med hån och löje bebandlat de tyska fri-
hetskämparne Karl Blind, Hecker, Struve, Bren-
tano, Fickler. Dagbladet omtalar dem i samman-
hang med mordförsöken mot ryska kejsaren och
preussiska premierministern. Den som föröfvade
det förra var en Ryss, heterdetiPolisbladet, och vi-