Article Image
kan Ite på Nej. man kan verkligen ej lita på dem på samma gätt som på konskriberade, som stå under krig wartiklarne. Derföre har man ock velat hafva bart de frivillige, och på ett ytterst försåtligt sätt, åberopande dervid nemligen fäderneslandets bästa. Harmen öfver att nationen sett upp och ej låtit narra sig af ett fagert snack, är utomordentligt stor på höjderna, och man tänker nu på utvägar att taga sin skada igen. Man har äfven redan till en del lyckats deri, då man kunde förmå hr Muren, vice talmannen i borgare-ståndet, att försåtligt frambära ett af en general i försvarskomiten uppsatt yttrande, son var nära på att i sin helhet godkännas af tStåndet, om detta icke i tid fått ögonen öppna. Det väckte emellertid en stor skandal i borgare-ståndet då en af dess ledamöter, häradshöfdiagen Carlen, utan omsvep gaf tillkänna hvarifrån vice talmannens opus daterade sig. Hr Muren hade inte ett ord till svar. Då vi tala om ledamöterne i borgare-ståndet, kunna vi icke underlåta att fästa hr Henschens uppmärksamhet på hans, lindrigast sagdt, obetänksamhet att påstå, det i Sverge icke funnes någon på sakkännedom grundad opinion mot regeringens förslag i beväringsfrågan och hans, naturligtvis af okunnighet om ställningen tillkomna förmenande, det endast några af honom hånfullt nämnda städer uttalat sitt ogillande af berörde förslag af regeringen. Det dröjde icke längre än några timmar derefter förr än hr Henschen fick i våra tidningar se uppgifna äfven andra städer som också ogillat konskriptionen; och hvad den der af herr rådman Henschen omordade sakkännedomen beträffar, så var det nog att hela nationen insåg det konskriptionen, om den antagits, skulle förqväft skarpskytte-rörelsen. Denna sak-kännedom var alldeles tillräcklig för uttalandet af förkastelsedomen öfver regeringens vådliga projekt. Det har satts i fråga huruvida de frivillige skarpskyttarne icke skulle kunna, om de befriades, såsom beväringsskyldige, från andra årets bevärings-exercis,. förbinda sig att tjenstgöra vissa dagar hvarje år, hvarvid de skulle kommenderas af ntaf dem sjelfva valda officerare ända till kapten, men af konungen utsedde högre befäl, som skarpskyttarne icke finge föreslå. Detta förslag förefaller oss ur många synpunkter i hög grad betänkligt. Det är frivilligheten. som framkallat skarpskyttarne. Om något tvång i afseende å tjenstgöringsskyldigheten ålagts dem, hade de aldrig uppstått. Samma orsaker föranleda under enahanda förhållanden samma följder. Tvånget skulle nu verka lika hämmande på skarpskytterörelsen som det hade gjort i början af rörelsen, om det användts. Det skulle nemligen verka förlamande. Skarpskytterörelsen komme att paralyseras. Första följden af tvånget blefve att en mängd frihetsälskande skarpskyttar antingen alldeles upphörde att vara skarpskyttar eller ock sökte bilda enskilta föreningar, hvartill de, genom kungl. kungörelsen om skarpskytteväsendet, vore fullkomligt berättigade. Och isynnerhet skulle de göra detta då det högre befälet utsåges omedelbart af konungen. Denna utbrytning vore icke heller att undra på, då de fleste skarpskyttar nog inse att om de icke, såsom nu, få föreslå det högre befälet, de snart skulle råka helt och hållet i händerna på höga vederbörande och kunna på mångahanda sätt trakasseras. Den der planen att tvinga skarpskyttarne till tjenst komme då att förorsaka den allra största splittring och oreda. Försigtigheten bjuder i alla händelser att ej vidtaga de ringaste förändringar förr än man får se hvad nästa riksdag vill göra för skarpskyttarne sådana som de nu existera. Regeringen får ge sig till tåls. Det är ej nödigt att den precis till det riksmöte, som om några månader kommer att ega rum, afger något nytt förslag i afseende å beväringen samt skarpskyttarne. — Det är tillräckligt om regeringen till dess skaffar sig en bestämd och krigsduglig gevärsmodell, som kan mäta sig med den tyska och som ej behöfver hvartannat år en ny Wrede-lappning. Vi uttala slutligen den åsigt, som icke af någon frihetssinnad kan jäfvas, att förändringar af stadgan för frivilliga skarpskyttar ej kunna komma i fråga förr än alla skarpskytteföreningar i Sverige derom blifvit rådfrågade. Vi hafva också hört talas om att många bland skarpskyttarne äro betänkta på att i Stockholm frampå sommaren hålla ett möte rörande skarpskyttefrågan, till hvilket delegerade från samtJaana clhlavnuoclyuttalaninaeanarna Is Aallaot lamma Åmtt

16 maj 1866, sida 3

Thumbnail