ögonblickligen ifrån närmaste stad. Slutligen
föll hon uti en orolig slummer; hennes far
begagnade sig af detta tillfälle för att i det
angränsande rummet afsluta ett påbörjadt bref.
Han hade knappt hunnit sätta sig ned, då dör-
ren sakta öppnades och de TLaunay inträdde.
Mr Barns första känslor, vid hans ankomst,
voro vrede och harm, men när han såg den
unge Jäkarens ödmjuka och förkrossande upp-
syn, hejdade den godbjertade engelsmannen de
bittra ord, som sväfvade på hans tunga, och
afvaktade hvad de Launay skulle säga.
— Mitt besök är oväntadt, mumlade Edvard
med dof röst.
— Det är sannt; lönmördare äro försigti-
gare.
— Vore jag en sådan, så tog jag mig nog
tillvara. Jag kommer för att erbjuda er en
fullständig förklaring.
ISMr Buros teg men kastade en tviflande blick
på den uuge fransmannen.
— Nej, min herre, ni har ej någon anledning
att misstro min försäkran. Jag bekänner att
jag har en viss delaktighet uti brottet, men nå-
gon mördare är jag icke. Dessa dokumenter
som intyga att jag vid samma tid, då ni blef
ett offer för nidingsdådet, såsom läkare med-
följde en fregatt i Söderhafvet, hoppas jag kun-
na bevisa min oskuld i detta hänseende. Här-
vid lade de Launay på bordet några hand-
lingar.
Mr Burns syntes öfverraskad, men frågade uti
en misstänksam ton:
— Hvarifrån har ni då fått denna bok? Ni
blef synbarligen träffad af min berättelse. Om
ni än icke deltagit i brottet, så var ni likväl
medvetande derom.
— Jag var så