ögonblickligen ifrån närmaste stad. Slutligen föll hon uti en orolig slummer; hennes far begagnade sig af detta tillfälle för att i det angränsande rummet afsluta ett påbörjadt bref. Han hade knappt hunnit sätta sig ned, då dörren sakta öppnades och de TLaunay inträdde. Mr Barns första känslor, vid hans ankomst, voro vrede och harm, men när han såg den unge Jäkarens ödmjuka och förkrossande uppsyn, hejdade den godbjertade engelsmannen de bittra ord, som sväfvade på hans tunga, och afvaktade hvad de Launay skulle säga. — Mitt besök är oväntadt, mumlade Edvard med dof röst. — Det är sannt; lönmördare äro försigtigare. — Vore jag en sådan, så tog jag mig nog tillvara. Jag kommer för att erbjuda er en fullständig förklaring. ISMr Buros teg men kastade en tviflande blick på den uuge fransmannen. — Nej, min herre, ni har ej någon anledning att misstro min försäkran. Jag bekänner att jag har en viss delaktighet uti brottet, men någon mördare är jag icke. Dessa dokumenter som intyga att jag vid samma tid, då ni blef ett offer för nidingsdådet, såsom läkare medföljde en fregatt i Söderhafvet, hoppas jag kunna bevisa min oskuld i detta hänseende. Härvid lade de Launay på bordet några handlingar. Mr Burns syntes öfverraskad, men frågade uti en misstänksam ton: — Hvarifrån har ni då fått denna bok? Ni blef synbarligen träffad af min berättelse. Om ni än icke deltagit i brottet, så var ni likväl medvetande derom. — Jag var så