MBE EEE REN Ae ne ee een RN
nys välkända stämma hördes uttala hans namn.
Han störtade upp: det var ingen synvilla. Der
stod nu, med ett kärlekens himmelska leende
på sina läppar, denna flicka, som han älskade
så innerligt: han kunde ej slita sina ögon ifrån
henne, då hon räckte honom:den ena handen
såsom en underpant på hennes återvonna kär-
lek, och uti den andra höll brefvet som tillfö-
gat De Launay så mycket bekymmer.
Försoningen skedde, och de voro inom kort
det lyckligaste kärlekspar i verlden. Sedan den
första hänryckningen lagt sig, räckte miss Mor-
peth, utan att nämna dess innehåll, brefvet åt
De Launay, som högt uppläste detsamma:
Mr Burns!
Min herre! Jag har, efter er önskan, sökt
förskaffa mig alla möjliga upplysningar angåen-
de den ifrågavarande personen, Han är enda
sonen till kapten de Launay, som dog i Brest
1820. Hans dopnamn är Edvard. Han blef
läkare vid marineu, var i ungefär fem år an-
ställd såsom biträdande läkare vid Bagnon, lem-
nade densamma den 8 april förlidet år, sedan
han, som man sagt mig, efter en aflägsen, till
namnet okänd slägtinge, ärft en betydlig för-
mögenhet. Han har en god karakter och sär
ges vara skicklig läkare. Denna uppgift är
afskrifven ur polisbyråns anteckningar.
Med fullkomligaste högaktning.
Rochefort Komp.
Den unge mannens kinder öfvergjötos af vre-
dens rodnad.
— Jag har då blifvit ett föremål för spio-
neri? Aldrig, aldrig! Om jag måste köpa miss
Morpeths hand för ett sådant pris, så afstår jag
tusen gånger heldre derifrån!