Borgareståndet och konskriptions-
frågan.
Våra läsare torde erinra sig att vi sistlidne
onsdag beledsagade införandet af hr Ridderstads
yttrande i borgarståndet med några egna kom-
mentarier, i hvilka vi i korthet berörde de Mu-
ren-Schwanska val-intrigerna vid riksdagens bör-
jan, uppgifvande att dessa jemte jernvägsin-
tressena) ännu hafva öfverhand inom detta
stånd. Med afseende på den för dagen mest
brännande frågan, eller den om beväringens re-
organisation och det dermed i sammanhang
stående lottningssystemet yttrade vi, att bor-
gareståndets redan vid riksdagens början så rykt-
bar vordna majoritet ville, likt adeln, begära ett
nytt och mera genomgripande förslag från re-
geringen, utan att uttala att den icke kunde
godkänna det nu framlagda, samt angåfvo att
herrar Muren och Staaff talade i sådan riktning.
Vidare angåfvo vi bland dem, som yrkat rent
afslag å den kungl. propositionen, å hrr Björck
och Lindström. Mot dessa kommentarier har
hr Staaff nu inkommit till redaktionen med en
rätt egendomlig replik, så lydande:
Till redaktionen af tidningen Dagens Nyheter.
Med anledning af en i eder tidning den 9 maj
intagen artikel under rubrik borgarståndet och
konskriptionsfrågan anhåller jag ni behagade i
nämnda tidning intaga detta genmäle.
Mitt anförande i beväringsfrågan lydde orda-
grannt sålunda: Jag erkänner öppet behofvet af
en ändamålsenlig samt rättvis omorganisation af
bevärings-inrättningen — detta grundvilkor för
vårt sjelfbestånd. Jag kan dock ingalunda god-
känna flera af de grunder, hvarpå det i ämnet
nu framlagda förslaget hvilar och bland dessa
grunder allra minst lottningssystemet. Då nu
emedlertid försvarsväsendet synes mig börai dess
helhet på en gång omordnas och ett sådant ord-
nande innefattar en fråga af den genomgripande
och omfattande vigt, att den icke lämpligen sy-
nes böra af den nu afgående representationen be-
handlas, anser jag för min del rikets ständer
, bäst besvara den nådiga propositionen med en
underdån:g anhållan
det måtte för en kommande riksdag fram-
läggas en ny, fullständig och efter våra
förhållanden lämpad plan för försvars-
verkets ordnande.
Men då herr vice talmannen redan framlagt
ett förslag, som synes mig vara af ungefärligen
samma syftning som det af mig nyss gjorda, vill,
för behandlingens förenkling, jag, med åberopande
af mina omförmälda motiver, förklara det jag in-
stämmer i herr vice talmannens forslag.
Häraf torde uppenbarligen framgå att eder ar-
tikel vid bedömandet af mitt uppträdande i frågan
vanställt sanningen. Jag är sannerligen ej van att
sticka under stolen, med mina åsigter.
Lägges härtill, att herr Murcn, efter det herr
Gahn framställt sitt förslag till amendement, god-
kände detsamma, så att någon vovering mellan
hr Muröns och hr Gahns meningar alls icke? egde
rum, vidare att ni bland de 24 personer, som rö-
stade för rent afslag, oriktigt upptagit hrr Björck
och Lindström, som, enligt sina egna anföranden,
antogo den, om jag så får uttrycka mig, mildare
formen, som, på samma gång den afslog proposi-
tionen, ville hålla möjligheten till en bätre frå-
fans lösning öppen, samt slutligen att det fordras
lott den ringaste kännedom af förhållanderna
inom borgareståndet för att vid den hastigaste
blick på eder namnförteckning finna att lika litet
den så kallade parti-grupperingen som jernvägs-
affärerne haft på beväringsfrågans utgång något
inflytande, så torde med skäl kunna frågas, huru
mycket af sanning qvarblifver väl af hela eder till
syftningen så föga välvilliga relation. Stockholm
den 11 maj 1866. Pehr Staaff.
Som läsaren finner, slutar hr Staaff denna
skrifvelse med den kärvänliga frågan, huru
mycket sanning, som, efter hans andragna sätt
att se saken, qvarstår af vår relation? Denna
fåga är ganska naiv, cnär, efter hvad vi -skola
visa, ej ens ett jota i våra anmärkningar blif-
vit rubbade, n. b. med hänsyn till herr Staaff,
men väl i afseende på hrr Björek och Lind
ström, bakom hvilkas opinion hr Staaff nu sy-
nes vilja barrikadera sig och hvilkas ställning
) Det borde hetat jernvägs- och lokal-intressena.