Borgareståndet och konskriptionsfrågan. Våra läsare torde erinra sig att vi sistlidne onsdag beledsagade införandet af hr Ridderstads yttrande i borgarståndet med några egna kommentarier, i hvilka vi i korthet berörde de Muren-Schwanska val-intrigerna vid riksdagens början, uppgifvande att dessa jemte jernvägsintressena) ännu hafva öfverhand inom detta stånd. Med afseende på den för dagen mest brännande frågan, eller den om beväringens reorganisation och det dermed i sammanhang stående lottningssystemet yttrade vi, att borgareståndets redan vid riksdagens början så ryktbar vordna majoritet ville, likt adeln, begära ett nytt och mera genomgripande förslag från regeringen, utan att uttala att den icke kunde godkänna det nu framlagda, samt angåfvo att herrar Muren och Staaff talade i sådan riktning. Vidare angåfvo vi bland dem, som yrkat rent afslag å den kungl. propositionen, å hrr Björck och Lindström. Mot dessa kommentarier har hr Staaff nu inkommit till redaktionen med en rätt egendomlig replik, så lydande: Till redaktionen af tidningen Dagens Nyheter. Med anledning af en i eder tidning den 9 maj intagen artikel under rubrik borgarståndet och konskriptionsfrågan anhåller jag ni behagade i nämnda tidning intaga detta genmäle. Mitt anförande i beväringsfrågan lydde ordagrannt sålunda: Jag erkänner öppet behofvet af en ändamålsenlig samt rättvis omorganisation af bevärings-inrättningen — detta grundvilkor för vårt sjelfbestånd. Jag kan dock ingalunda godkänna flera af de grunder, hvarpå det i ämnet nu framlagda förslaget hvilar och bland dessa grunder allra minst lottningssystemet. Då nu emedlertid försvarsväsendet synes mig börai dess helhet på en gång omordnas och ett sådant ordnande innefattar en fråga af den genomgripande och omfattande vigt, att den icke lämpligen synes böra af den nu afgående representationen behandlas, anser jag för min del rikets ständer , bäst besvara den nådiga propositionen med en underdån:g anhållan det måtte för en kommande riksdag framläggas en ny, fullständig och efter våra förhållanden lämpad plan för försvarsverkets ordnande. Men då herr vice talmannen redan framlagt ett förslag, som synes mig vara af ungefärligen samma syftning som det af mig nyss gjorda, vill, för behandlingens förenkling, jag, med åberopande af mina omförmälda motiver, förklara det jag instämmer i herr vice talmannens forslag. Häraf torde uppenbarligen framgå att eder artikel vid bedömandet af mitt uppträdande i frågan vanställt sanningen. Jag är sannerligen ej van att sticka under stolen, med mina åsigter. Lägges härtill, att herr Murcn, efter det herr Gahn framställt sitt förslag till amendement, godkände detsamma, så att någon vovering mellan hr Muröns och hr Gahns meningar alls icke? egde rum, vidare att ni bland de 24 personer, som röstade för rent afslag, oriktigt upptagit hrr Björck och Lindström, som, enligt sina egna anföranden, antogo den, om jag så får uttrycka mig, mildare formen, som, på samma gång den afslog propositionen, ville hålla möjligheten till en bätre fråfans lösning öppen, samt slutligen att det fordras lott den ringaste kännedom af förhållanderna inom borgareståndet för att vid den hastigaste blick på eder namnförteckning finna att lika litet den så kallade parti-grupperingen som jernvägsaffärerne haft på beväringsfrågans utgång något inflytande, så torde med skäl kunna frågas, huru mycket af sanning qvarblifver väl af hela eder till syftningen så föga välvilliga relation. Stockholm den 11 maj 1866. Pehr Staaff. Som läsaren finner, slutar hr Staaff denna skrifvelse med den kärvänliga frågan, huru mycket sanning, som, efter hans andragna sätt att se saken, qvarstår af vår relation? Denna fåga är ganska naiv, cnär, efter hvad vi -skola visa, ej ens ett jota i våra anmärkningar blifvit rubbade, n. b. med hänsyn till herr Staaff, men väl i afseende på hrr Björek och Lind ström, bakom hvilkas opinion hr Staaff nu synes vilja barrikadera sig och hvilkas ställning ) Det borde hetat jernvägsoch lokal-intressena.