Ull, Nera al AM IUT pF dan. -2AMLalvy ar IIvile
liga kunde under sådana förhållanden ej blifve
stort.
Hr R. gillade för öfrigt beväringsåldrens fram-
flyttande från 20:de till 21:a året, emedan yng-
liugarne då vunnit mera stadga; bevärlngsårens
utsträckning från 5 till 190 3, emedan det
ändock alltid under vanliga förhållanden blifver
en pappersarme och i krigstid väl kunna behöf-
vas; samt slutligen förslaget till bildandet af
en landstorm, desto heldre det sednare, som
det blott fulländade grundsatsen, att hvar och
en vore skyldig att försvara fäderneslandet, och
han dessutom sjelf väckt vid förra riksdagen en
motion i samma syfte.
Enär emedlertid Tal. ej kunde, för sin del, gilla
de väsentligaste grundsatserna i förevarande re-
organisationsförslag, trodde han dock icke att
man särskildt borde antaga några vissa delar
deraf, utan afslå det ena med det andra.
För att så åskådligt som möjligt i en enda
bild visa förslagets oantaglighet, tänkte sig
hr R. derefter ett anfall från rysk sida.
Landtförsvarskomiten, sade han, har antagit
att Rysslands första anfallsstyrka skulle kunna
komma att uppgå till 35 a 40,000 man. Låt
så vara. Men antaga kan man ej att Ryssland
med denna arme blott anfaller en enda punkt,
utan fördelar den på flera. Sålunda är det
tänkbart att det, tör att fördela våra försvars-
krafter, på en och samma gång hotar Norrland;
intränger, så vidt det sig göra låter, i Stock-
holms skärgård, samt instänger Carlskrona; al-
deles som under (Krimkriget vestmakterna in-
stängde Cronstadt och Sebastopol) för att be-
röfva oss alla fördelar af vår flotta, under det
att de med hufvudstyrkan landstiga t. ex. vid
Grisslehamn, som alltid erbjuder den bästa för-
bindelse öfver Aland med det Finskryska fast-
landet. Från alla dessa hotade platser skall
man då ropa efter försvarshjelp. Tänkom oss
då en mindre krigsfot på 50,000 man eller en
större på 70,000? Skola väl de förslå? Omöj-
ligt. Tänkom oss dem beväpnade — enligt
uppgift i den redan behandlade 4:de hufvud-
titeln med blott 25,000 dugliga gevär — och
enligt generalfälttygmästarens egen förklaring
med dfärdiga delara af några ytterligare tusen-
tal. I sanning, vår belägenhet vore beklaglig!
Tänkom oss vidare de oöfvade beväringsmas-
sorna först nu inkallade för att öfvas!
Hr R. ansåg på grund häraf försvarssyste-
mets reorganisation, näst den genomförda re-
presentationsförändringen, utgöra landets vigti-
gaste lifsfråga samt påkalla allas omtanka och
uppmärksamhet. I fosterlandets välbetänkta in-
tresse trodde han också, att Regeringen skulle
framlägga för näst sammanträdande riksförsamling
ett nytt, efter vårt lands behof och tillgångar
bättre beräknadt reorganisationsförslag, ehuru
han befarade, för att endast döma af 4:de huf-
vudtitelns uppställning vid denna riksdag, att
de militära fördomarne äfven dervid kunde göra
sig allt för mycket gällande och sålunda folk-
beväpningssystemet ändock icke blifva nöjaktigt
erkändt. I sammanhang härmed erinrade han
sig att ordföranden i det sammansatta utskottet,
som uppgjort betänkandet, hr grefve E. Sparre,
en varm vän för öfrigt af Kongl. Maj:ts pro-
position, vid det gemensamma sammanträdet
på Riddarhuset yttrat: watt hvar och en må
vara betänkt på att framställa ett annat för-
slagu; en offentligt uttalad önskan och uppma-
ning som hr R. trodde att man icke helt och
hållet borde låta obemärkt dö bort, utan tvärt-
om uppmärksamt lägga på sinnet. Men då det
väl vore gifvet att icke chvar manu kunde upp-
göra ett nytt och antagligt reorganisationsför-
slag, att detta till och med nära nog vore omöj-
ligt för hvar och en enskildt, så ansåg han bäst
vara att några delegerade — såsom komite —
borde af de folkvalda stånden före riksdagens
afslutande utses, för att taga den vigtiga frå-
gan i öfvervägande, samt i bästa fallet uppgöra
en för hela landet lämplig försvarsplan, hvilken,
1 händelse Regn till nästa riksdag inkom med
ett nytt förslag, då kunde aflemnas såsom kon-
traproposition dertill.
Hr R. hade tvenne gånger ordet. Andra
gången lade han ökad vigt på nödvändigheten
af en armåreorganisation. Historien, yttrade
han, ger allt för omisskänneligt vid handen att
landets aristokratiska elementer under framfarna,
för vår -hjelteära lysande tider ganska framstå-
ende och ärofullt kämpat för uppprätthållandet
af landets politiska sjelfständighet och oberoen-
de, i vår ställning till utlandet. Sedan, efter
den genomförda representationsförändringen,
mera demokratiska elementer nu öfvertagit om-
vårdnaden af landets allmänna angelägenheter,
hafva dessa elementer jemväl iklädt sig försva-
rets alla åligganden. Han kunde ej heller be
tvifla att de icke skulle känna sig manade der-
till. Ofvertygad om att frågan hvarken kunde
eller borde falla, ansåg han att af de två, al
herrar Björck och Muren framställa förslager til
underdånig skrifvelse i ämnet, det af den sed
nare framställda vore bäst, men förklarade, efte;
nogare tagen kännedom derom, ej heller de
motsvara hans uppfattning af frågan, hvadar