Herr Redaktör!
Om det finnes utrymme för tillfället i Da-
gens Nyheter, så anhåller undertecknad att så-
dant måtte upplåtas för följande lilla politiskt
moraliska betraktelse:
Jag hörde nemligen häromdagen i ett säll-
skap några temligen högt uppsatte och, om jag
så får uttrycka mig, guvernementalt-liberala no-
tabilteter samtala om dagens krigiska utsigter
och deribland om grefve Bismarck som de to-
go i försvar såsom, om än af despotisk natur,
1 alla fall en rasande duktig karl och utmärkt
statsman.
Som det nu icke är utan, att man får höra
dylika yttringar äfven på andra håll, emedan
ihärdighet i viljan redan är en egenskap som
drager till sig en viss beundran af mängden,
så kan det löna mödan kasta en blick på huru
det i verkligheten står till med den stora fram-
gång som denne minister genom sin hänsyns-
löshet beredt åt Preussen och dess regering.
Grefve Bismarck har först och främst lyckats
att försätta Preussen i en fiendtlig ställning
till Osterrike, och i en sådan till de öfriga
stora makterna, att det icke åtnjuter förtroen
de af någon. Han har vidare lyckats förbittra
alla de smärre tyska staterna, så att alla de,
hvilkas geografiska läge tillåter det, äro färdi-
ga att ställa sig på Österrikes sida. Han har.
vidare lyckats åstadkomma en sådan spänning
och bitterhet emellan preussiska regeringen och
det preussiska folket, att både detta och hela
det liberala partiet i Tyskland förbannar Bis-
marck.
Och slutligen har denne maktlystne man, när
han finner hela den liberala opinionen resa sig
emot honom, genom sitt taskspelareförsök att
föreslå ett tyskt parlament på grund af allmän
rösträtt, men utan makt eller initiativ, äfven
förbittrat det konservativa partiet.
Kanhända har det likväl behöfts sådana slags
framgångar, för att riktigt öppna ögonen på
de goda tyskarne, att komma från ord till
handling. Civis.