sydda kläderna och fick sin betalning. På hemväs
gen möter han en af sina bästa vänner, som var
stadd på resande fot, och hvad. var naturligare än
att de begge vännerna skulle dricka ett glas till-
sammans. De besökte af sådan anledning en käl-
lare i närheten af bangården på söder. Men det
stannade icke vid ett glas — det blef flera, och
vår skräddare som hela veckan sutit inne, sytt och
druckit vatten — blef af de starka dryckerna så
rusig att vännen icke tordes lemna honom på egen
hand. Hvad var att göra? — Skräddaren hade
sagt att det nog skulle vara roligt att följa vännen
ett stycke på väg, bara han vågade fara på jern-
väg. — Tiden för bantågets afgång var inne. Den
nyktrare vännen beslöt derföre att taga skräddaren
med till Södertelje. Biljetten köptes, och den ene
praktiserade den andre in i en kupe. Skräddaren
somnade snart och blef icke riktigt vaken förrän
i söndags morgon, då han icke kunde begripa hvar
han befann sig och trodde aldraminst att det var
i Södertelje. Han hade icke ringast minne qvar
af hvad som passerat dagen förut -— och sitter
ännu på sitt bord och funderar huru allt har gått
till med resan.
Nytt skepp. Onsdagen den 2 dennes, kl. 12 på
dagen, gick af stapeln på varfvet i Hudiksvall ett
af skeppsbyggmästaren J. H. Fougt bygdt koppar-
fast skepp om 300 svåra läster och erhöll namnet
John Ericsson. Rederiet har i förl. mars månad
skrifvit till kapten John Ericsson i Amerika och
anhållit att få gifva hans namn åt det då på sta-
peln stående fartyget samt mottogo nyligen svar
från honom, hvilket lyder sålunda:
Newyork den 13 april 1866.
Till svar på edert artiga bref af den 14 mars
får jag säga, att om ni skulle för godt finna gifva
edert nya skepp namnet John Ericsson, så kommer
jag betrakta detta såsom ett bevis på, att de till
någon del gagneliga resultat af mina arbeten och
s räfvanden i utlandet icke undfallit mina landsmän.
Måtte edert skepp blifva en heder för nationen,
alltid göra lyckliga resor och städse befrämja edert
intresse.
Tecknar med största högaktning
J, Ericsson.
Ahlafors bomuellsspinneri i Elfsborgs län har
af grossh. A. H. Evers i Göteborg blifvit försåldt
till ett aktiebolag för en summa af 500,000 rdr
rmt. Enligt den uppgjorda och af K. M:t stad-
fästade bolagsordning och reglemente kallar sig
bolaget Ahlafors spinneri-aktiebolag. Bolaget har
sitt kontor i Göteborg.
Mekaniska anlag. Det är en allmänt erkänd
sanning, att vår svenske bonde eger ett utmärkt,
praktiskt förstånd, hvarjemte han har medfödda
anlag för slöjd och mekanik. Detta påstås gälla
företrädesvis om smålänningar och de i skogs-
bygden boende, emedan de ifrån barndomen vänja
sig vid att slöjda och förfärdiga hvarjehanda trä-
arbeten, för hvilket arbete de allt mer och mer få
lust, tills slutligen det går derhän, att de på egen
hand uttänka och utföra något sjelfständigt ar
bete; men äfven på slättbygden uppstå sådana na-
turliga snillen, hvilka utveckla en sinnrikhet, en
smak och en konstnärlighet, som berättiga dem
att erhålla allmän aktning och förtroende. Hem-
mansegaren Johannes Nilsson Fagerberg, hemma i
Börstorp af Fredsbergs församling i Westergötland
har på egen hand förfärdigat ett litet orgelverk,
hvars förträfflighet mycket berömmes af i ämnet
sakkunniga personer. Försedd med en bälg samt
väl konstrueradt, frambringar verket rena och klara
toner och kan användas vid kyrkosången i en mindre
kyrka eller i en större skola. Johannes Fagerberg,
en varm vän af folkskolan, lärer ha erbjudit det
till Björkängs folkskola till ledning för sången der-
städes, hvilket anbud emottagits med tacksamhet.
Då det nu upplyses om, att Fagerberg genom ar-
bete och flit förvärfvat sig denna obestridligt er-
kända skicklighet, ehuru han aldrig lärt till or-
gelbyggare,, måste man medgifva, att han icke be-
sitter ringa förmåga. :
Första maj firades i Luleå enlig: gammal pläg-
sed med såkallad medborgarsexa. Afven ett litet
slädparti — märken noga, I söderns barn! — ett
slädparti illustrerade dagen. Och likafullt sjöngs
här: Våren är kommen!
- Björnjagt. Fyra björnar fälldes häromdagen i
Öfver-Kalix. Det påstås, att man derstädes obser-
verat elgar.
Nedbrunna hyttor. Hjulsjö södra hytta i
Hjulsjö socken, tillhörig grefve H. S. Mörner på
Stjernfors och Petersfors bruksegare, nedbrann
natten till den 28 nästlidne april. Elden uppkom
på det sätt, att hettan från nyss utslaget jern an-
tände brädväggen till blåsmaschinshuset i råststu-
gan. Kross- och kolhus jemte öfriga till hyttan
hörande byggnader räddades. Hyttan, gammal och
afsedd att ombyggas under innevarande eller näst-
kommande år, var brandförsäkrad i länets brand-
stodsbolag för 7,500 rdr rmt.
— Westgöthytte hytta i Nora socken, tillhö-
rig ett bolag, uppbygd 1335, brandförsäkrad i länets
brandstodsbolag för 22,000 rdr, nedbrann natten
till den 5 maj. Huru elden u pkommit, är ännu
outredt,
Nattvardsskandalen i Wiby. I höstas omta-
lade vi, hurusom den kristligt sinnade komminister
Mäntzing i Wiby varit okristlig nog att vid natt-
vardsgång i Wiby kyrka den 15 oktober 1865 för-
bigå en af de vid altaret knäböjande, en fattig
torpare J. O. Jonsson på Tycke egor, utan att
gifva honom nattvarden. .
H-