nedstigande led härstammar från den genom sin katekes bekante erkebiskopen i Upsala Olaus Svebilius, hvars barn år 1684 blefvo af konung Carl XI adlade under namnet Adlerberg. Den nye generalguvernören är sonsons sonssonsson till erkebiskop Svebilius samt son till ministern för ryska hofvet. Denna gren af ätten har alltsedan Carl XII:s tid varit bosatt i Ostersjöprovinserna. Prinran. (Insänd.) Då representationsfrågan var under afgörande, beslöts, att för de deputationers tal, som förekommo, skulle i tryck redogöras, och att hvarje deltagare i deputationen af denna redogörelse skulle erhålla ett exemplar afgiftsfritt. Stockholms arbetare, hvilka äfven till justitieministern afläto en adress, för hvilken i sagde samling redogöres, ha ännu icke erhållit något exemplar af den nämnda brochyren, och man tager sig derföre anledning att fråga, huruvida icke något sådant är att förvänta och om arbetarne blifvit bortglömda under det de öfriga ibågkommits. Offentliga nöjen. På Södra teatern gafs i onsdags afton den förut omtalta representationen till förmån för en afliden skådespelares enka. I En Komediant hade man nöjet se fru Fhegerström, som erhållit en evig ungdom på sin lyckliga lott, och fru Gustafsson, som med lif och kraftig expression spelade den för stora artister vurmande hökarenkan. I operetten St. MarcusLejonet,, med karakteristiska melodier, ådagalade hr Thegerström ett nytt prof på sin stora förmåga af maskering och sin talang att konseqvent genomföra rollen af gubbe; hr Gustafsson var en så komiskt förskräcklig medlem af det venetianska tiomannarådet, som man någonsin kunde önska, och en debutante, mam sell Söderberg, förrådde goda anlag både för sång och spel. Mamsell Hebbe biträdde med tre folkvisor, som voro upptagna på programmet, och genom inropning och stormande bifall aflockades den talangfulla sångerskan ännu en folkvisa på köpet. Mamsell Hebbe lärer komma utt för sista gången uppträda på kungl. teatern om mändag. Och sedan lugna sig väl Michaeli-dyrkarne! Hr Rohdes teatersällskap började i går sina representationer å Cirkus-teatern på Djurgården. Man gaf då icke några nya stycken; det hör icke till bruket: en teaterdirektör vet, att publiken gerna återser omtyckta sujetter första gången i bekanta roller. Men snart skall man rå se annat. Der är under inöfning: Skräddare, naturpoet, lustspel i 5 tablåer, bearbetning från tyskan med originalkupletter af Engström; och vidare förbereder man ett kassastycke: Mellan Stockholm och Indien, öfversättning från tyskan. Herr Iljortbergs konsert-matine i kungliga teaterns foyer hade, trots middagens ostadiga väderlek, ditlockat en talrik publik, som vid hvarje nummer genom applåder betygade så konsertgifvaren som de biträdande artisterna sin tacksamhet. Genom hr Arnoldsons iusjuknande gick publiken miste om en aria ur Mercadantes Eden; fru Michaeli hade den godheten att i stället sjunga IL. Berens älskliga tondikt: Sjung, sjung, hvilken otvifvelaktigt bör anses som glanspunkten af matingn, som afslutades med Welch neue Lust, (vals), en riktig salongspjes, hvaruti nyssnämnda sångerska hade rikt tillfälle att visa sin eminenta talang. Med nöje återfann man på programmet Ernst:s Morceau de Salon, som på ett förtjenstfullt sätt återgafs af vår unge mycket lofvande violist, hr Hagemeister. Smånyheter. I måndags middag inträffade att en 5-årig gosse, aAa M-J So Ar oe 110 anled at AN