natt bultade P. på hos Collignon i mening att
fråga honom om han icke hade sett hans dot-
ter. Men han bultade utan att erhålla svar,
och förtviflad återvände han hem till sig.
Följande morgon begaf sig P. till poliskom-
missarien, berättade för honom sin dotters för-
svinnande och de omständigheter som hade
föregått och efterföljde det. Tjenstemannen
företog genast eu undersökning. Bland de
personer han förhörde omtalade en att Collig-
non, P:s svåger, dagen förut hade gjort honom
den besynnerliga frågan: Om du hade kastat
någon i Seinen, hvad skulle du då göra? —
Jag skulle döda mig, svarade den tillsporde. —
Det skulle icke jag, sade Collignon, jag skulle
tycka om att bestiga schavotten; detta skulle
lända min slägt till skam., Dessa besynner-
liga ord väckte poliskommissariens misstanka,
hvarför han ofördröjligen lät häkta Collignon
och hans syster, hustru P. Efter att ha för-
säkrat att han icke hade sett den lilla flickan,
fann han sig så insnärjd af polismannens frå-
gor och besvärande omständigheter att han ut-
brast: Jag är förlorad, jag vill bekänna allt.
Och han berättade att han hade fört Celina
till Napoleonsbron vid Bercy, och att han der
hade fattat henne om lifvet, lyftat upp henne
och kastat henne i Seinen. Klockan var tio
på aftonen då brottet utfördes: I det ögon:
blick han häktades innehade Collignon en nyss
slipad knif, och på hvilken man såg blodfläc-
kar. Collignon har framhärdat i påståendet att
han icke med knifven rört sitt offer innan han
nedkastade detsamma i Seinen; Den juridiska
undersökniugen fortsättes: hustru P. hålles häk-
tad, då vissa omständigheter låta förmoda att
hon varit sin brors, Collignons, medbrottsling.