Ett läsekabinett i London. Då engelsmannen dagligen kan för en penny köpa sig ett tidningsnummer, som berättar honom om de små och stora verldshändelserna, varuoch penningemarknaden, parlamentsförhandlingarne, juryernas och domstolarnes utslag, de sednaste företeelserna på litteraturens och konstens område och på köpet lemnar en massa annonser af alla slag, så innefattar detta ett så fullkomligt tillfredsställande af nutidens behofver, att man knappt skulle tro att det kunde öfverträffas. Likväl finnas i London anstalter, der man för en penny kan läsa alla Londons tidningar jemte de förnämsta blad i de förenade konungarikena, Ostindien, Kolonierna, Amerika, China och Europas fastland. Dessa läsekabinetter, der en klosterlik tystnad råder, äro alla inrättade efter ungefär samma mönster. Vid ingången till en mörk. tunnel, som från någon liflig gata viker af in i ett hus, hänger ett anslag, som i röda och svarta bokstäfver tillkännager hvilka tidningar som finnas der. Vid ändan af tunneln sitter bakom en pulpet en blek yngling, som tar emot inträdesafgiften. Han ser sömnig ut, men om någon försöker smyga sig in utan betalning, så skjuter han från pulpeten och fattar den djerfve i kragen. Bredvid pulpeten finnes en glasdörr med en inskrift, hvaraf man erfar att egaren till läsekabinettet äfven har annonsbyrå. Dörren står halföppen och der innanför synas åtskilliga personer med större eller mindre papper i handen. En skrifvare tager emot annonserna och inkasserar annonsafgiften jemte kommissionsarvodet. Rundtomkring väggarne finnas skåp med små fack, af hvilka hvart och ett innehåller ett snyggt hopviket tidningsnummer. Kunden kan således studera alla tidningar, hvari han vill annonsera, och får afskrifvaren upplysning om hur ofta hvarje tidning kommer ut, hnr stor afsättning den har och hvar den är mest läst. Midt emot skrifvarens pulpet ligga skrifna annonser utbredda på ett bord. De få ligga der en månad mot en afgift af en half krona. Der finns också en mycket anlitad adresskalender. Hvarje ögonblick kommer någon in för att uppsöka en adress. Den ene finner ögonblickligt det namn han söker, den andre letar så länge att bakom honom hinner samlas en hel skara väntande. Slutligen kommer en karl med ett ansigte som en likbjudare, och hvar och en som känner honom väntar icke längre. Han tar kalendern i beslag för minst en half timma, tar fram en blyertspenna, som han hvart ögonblick sticker i munnen, och gör anteckningar i en smutsig plånbok. Han lefver på tiggarbref och har redan begagnat adresskalendern så länge att han har svårt att finna personer, som han ej redan anlitat, Härifrån gå vi vidare in i läsrummet, som är försedt med flera stora bord och några höga stolar. Den som varit nog lycklig attfinna en stol ledig, sitter qvar hela timmar och bär den under armen, då han hemtar en annan tidning. De mera omtyckta veekotidningarne är det omöjligt att komma öfver, de läsas alla och äro på förhand upptagna af flera personer hvar i sin tur. Ofver andra upplagan af Times luta sig två tre personer på en gång. Nog är det besynnerligt att menniskorna kunna göra så mycket afseende på att en half minut tidigare än andra få veta en nyhet, som är bestämd för alla! Hvarje läsare antar i allmänhet ett så allvarsamt utseende, som om han vore sysselsatt med ett ansträngande arbete. — Här är dock ett undantag: en äldre herre med en bredskyggig bäfverhatt, mörk rock utan krage, svart sidenväst och snöhvit halsduk, håller på att läsa ett tal af Bright, Han nickar med hufvudet, hans ögon glänsa och hvarje drag