Ett läsekabinett i London.
Då engelsmannen dagligen kan för en pen-
ny köpa sig ett tidningsnummer, som berättar
honom om de små och stora verldshändelserna,
varu- och penningemarknaden, parlamentsför-
handlingarne, juryernas och domstolarnes ut-
slag, de sednaste företeelserna på litteraturens
och konstens område och på köpet lemnar en
massa annonser af alla slag, så innefattar detta
ett så fullkomligt tillfredsställande af nutidens
behofver, att man knappt skulle tro att det
kunde öfverträffas. Likväl finnas i London an-
stalter, der man för en penny kan läsa alla
Londons tidningar jemte de förnämsta blad i
de förenade konungarikena, Ostindien, Koloni-
erna, Amerika, China och Europas fastland.
Dessa läsekabinetter, der en klosterlik tystnad
råder, äro alla inrättade efter ungefär samma
mönster. Vid ingången till en mörk. tunnel,
som från någon liflig gata viker af in i ett
hus, hänger ett anslag, som i röda och svarta
bokstäfver tillkännager hvilka tidningar som
finnas der. Vid ändan af tunneln sitter bakom
en pulpet en blek yngling, som tar emot in-
trädesafgiften. Han ser sömnig ut, men om
någon försöker smyga sig in utan betalning,
så skjuter han från pulpeten och fattar den
djerfve i kragen. Bredvid pulpeten finnes en
glasdörr med en inskrift, hvaraf man erfar att
egaren till läsekabinettet äfven har annonsbyrå.
Dörren står halföppen och der innanför synas
åtskilliga personer med större eller mindre pap-
per i handen. En skrifvare tager emot annon-
serna och inkasserar annonsafgiften jemte kom-
missionsarvodet. Rundtomkring väggarne finnas
skåp med små fack, af hvilka hvart och ett
innehåller ett snyggt hopviket tidningsnummer.
Kunden kan således studera alla tidningar,
hvari han vill annonsera, och får afskrifvaren
upplysning om hur ofta hvarje tidning kommer
ut, hnr stor afsättning den har och hvar den
är mest läst. Midt emot skrifvarens pulpet
ligga skrifna annonser utbredda på ett bord.
De få ligga der en månad mot en afgift af en
half krona. Der finns också en mycket anli-
tad adresskalender. Hvarje ögonblick kommer
någon in för att uppsöka en adress. Den ene
finner ögonblickligt det namn han söker, den
andre letar så länge att bakom honom hinner
samlas en hel skara väntande. Slutligen kom-
mer en karl med ett ansigte som en likbjuda-
re, och hvar och en som känner honom väntar
icke längre. Han tar kalendern i beslag för
minst en half timma, tar fram en blyertspen-
na, som han hvart ögonblick sticker i munnen,
och gör anteckningar i en smutsig plånbok.
Han lefver på tiggarbref och har redan begag-
nat adresskalendern så länge att han har svårt
att finna personer, som han ej redan anlitat,
Härifrån gå vi vidare in i läsrummet, som
är försedt med flera stora bord och några hö-
ga stolar. Den som varit nog lycklig attfinna
en stol ledig, sitter qvar hela timmar och bär
den under armen, då han hemtar en annan
tidning. De mera omtyckta veekotidningarne
är det omöjligt att komma öfver, de läsas alla
och äro på förhand upptagna af flera personer
hvar i sin tur. Ofver andra upplagan af Times
luta sig två tre personer på en gång. Nog är
det besynnerligt att menniskorna kunna göra
så mycket afseende på att en half minut tidi-
gare än andra få veta en nyhet, som är be-
stämd för alla! Hvarje läsare antar i allmän-
het ett så allvarsamt utseende, som om han
vore sysselsatt med ett ansträngande arbete. —
Här är dock ett undantag: en äldre herre med
en bredskyggig bäfverhatt, mörk rock utan kra-
ge, svart sidenväst och snöhvit halsduk, håller
på att läsa ett tal af Bright, Han nickar med
hufvudet, hans ögon glänsa och hvarje drag