Utdrag af ett bref från en yngre Norrköpingsbo, som för närvarande vistas i sydöstra Afrika. Potchefstrom den 30 jan. 1866. Sedan jag skref sista gången har jag varit ute 3 månader i kafferkrig. Orsaken till kriget är, att kaffrerna slagit ihjel en hop bönder härifrån, på väg till Natal. Vi blefvo utkommenderade i medio af augusti, omkring 800 man, och för att komma till fienderna måste vi gå igenom Orange Free State, som äfven hide krig med kafferkaptenen Musess och tre gånger försökt att storma hans hufvudstad, men blifvit tillbakadrifne alla tre gångerna. Vi skulle vända oss emot hans son Molappo och försöka fånga honom, emedan det var han som slagit ihjel de der bönderna. Den första natien, som vi tillbragte i kafferlandet, blef vårt läger anfallet ett par timmar före dagbräckningen, under häftig storm och regnväder, och så hastigt, att vakterna ej hade tid att lossa ett enda skott förr än en hel hop kaffrer redan voro inne i lägret; men i detsamma voro vi allesammans på benen samt jagade ut dem. Sex af våra dödades och 13 sårades; likaledes dödades och sårades en hop dragoxar och hästar. Utaf kaffrer funno vi på morgonen 28 döda och några sårade, som, ehuru nära döda, dock försökte att sticka oss med sina assegajer, när vi gingo förbi dem, tills vi togo deras vapen från dem; de dogo alla under dagens lopp. Många andra döda och sårade hade kaffrerna släpat med sig när de gåfvo sig utaf. Sedan började vi gå omkring i landet och bränna upp så många kafferstäder vi fingo se samt jagade ort kaffrerng och tego deras boskap tills vi kommo till Molappos befästade stad, den vi skulle storma. Men när vi kommo fram dit, var staden redan uppbränd och Molappo sjelf borta, Det blef då beslutadt, att vi skulle förena 088 med FreeStatelägret och försöka ännu en stormning på Musess stad; men som skördetiden var inne, så ville bönderna hem och lägret blef då upplöst. Under hela tiden blefvo af de våra 11 man dödade och omkring 40 å 50 sårade. Vi hade tazgit cirka 5 å 6,000 oxar och kor, 1,500 hästar och c:a 10,000 får. Hästarne behöll guvernementet för sin räkning och det öfriga fördelades, hvaraf kom på min del 8 får, som jag sålde för 10 eng. sh., 3 kor och 3 kalfvar, hvaraf en gick bort och en fick lungsjukan samt dog. Två kor sålde jag för 5 pund banknoter och med den tredje betalte jag en skuld å 3 pund. — För öfrigt har jag aldrig slitit så ondt förr som under denna tid. Vi ingo hela tiden sofya under bar himmel och hade nästan hvarje natt antingen regn eller frost, samt oroades dessutom af kaffrerna, som skjöto på oss under nätterna. Vi hade under de sista 6 veckorna ej en brödbit att äta, utan endast kött. För några veckor sedan kom en bonde hit och gålde på torget härstädes 56 kafferbarn. Det påstås att de som köpte sådana skola förlora sina bandelsrättigheter. Bonden är insatt i kurran och blir troligtvis hängd. Här äro rysligt dåliga tider; inga pengar i rörelsen, endast banknoter, nyligen utgifne, Men gom guvernementet här ej har någon kredit, så vill ingen taga emot dess banknoter. Konkurser komma här aldrig i fråga, utan bruka köpmännen helt simpelt stänga sina bodar och i tysthet bege sig i väg — och det har nära hälften redan gjort. (N. T))