de djupaste leden, sa ar har oiverfodigt att
hålla någon vidlyftig diskussion derom. Det
kungl. förslaget, talar ganska riktigt om otill-
räckligheten af vårt gamla försvar. Denna otill-
räcklighet har ock folket insett, hvarför det
äfven företagit en frivillig beväpning. Rsegerin-
gen föreslår 50,000 man, hvartill skulle kunna
komma 20,000 man; folkbeväpningen åter afser
100,000-tals. Folkbeväpningen anser lottdrag-
ningen ovärdig; frivilligheten och lottdragningen
kunna förlikas såsom vattnet och elden. Vår fri-
villiga folkbeväpuing står på historisk grund och
de 6 års erfarenhet vi sednast haft af den, jäf-
var icke denna grund.
Regeringen tror sig kunna försvara landet
med de twrupper den föreslagit. Men buru
mycket säkrare skulle icke landet värnas om
vära vidsträckta kuster vore bebodda af eu be-
väpnad befolkning, sow hejdade fienden till dess
förstärkningar hunne anlända.
Regeringens förslag har redan nu blifvit öf-
vergifvet af många af dess anhängare. Den fri-
villiga folkbeväpningen deremot har fortgått med
oförminskad kraft och gillas af hvarje foster-
landsvän.
En omständighet förefaller mig mycket be-
synnerlig, och den är att regeringen just nu
kommer med den förklaring att beväringen är
bristfällig. Underlig kan denna förklarivg ock
synas då man vet att af 42,000 uu befintlige
frivilliga skarpskyttar tre fjerdedelar äro i bevä-
ringsåldern.
Då de frivilliga skarpskyttarne exercera ej
blott som beväringar, utan äfven som skarpskyt-
tar, så går denna öfning fullt upp mot den
som regeringen i sitt förslag projekterat. Att
regeringens förslag är synnerligen olämpligt nu,
då de frivilliga skarpskyttarne uppstått, synes
nog då man betänker att, såsom nyss nämndes,
tre fjerdedelar af dem skulle, såsom beväringar,
upphöra att vara frivilliga.
Regeringen tycker ej om att folket tar ini-
tiativ. Wi hafva dock ingenting emot attrege-
ringen tar initiativet, blott detta är bra. Men
ser man att regeringens initiativer ej duga,
så kan folket sjelft komma att taga initiativ
i allt.
Hvad den af regeringen omordade frivillig-
heten beträffar, så tror regeringen sjelf ej derpå.
Det är ett lent ord, som påminner om silkes-
vanten på den hand, som redan fattat i lotteri-
hjulet.
Man har sagt, att om man förkastar rege-
ringens förslag, så bör man framkomma med
ett annat. Jag kunde också framkomma med
ett. De frivilliga skarpskyttarue skulle gerna
genom en lag förpligta sig att exercera ett visst
antal dagar. Det har i deras egna förslag till
stadgar för dem redan väckts fråga derom. Det
förutsattes då att de sjelfva skulle få välja be-
fäl ända till kapten; det högre befälet kunde
regeringen få utse. HExercisdagarne skulle rätta
sig efter de särskilda orterna, och sedan dessa
.dagar blifvit, efter öfverläggningar af kompani-
befälet, genom detsamma bestämda, skulle an-
mälan derom göras för bataljonscheferne.
Hvad gevären beträffar, så borde sådane af
staten lånas ut åt mindre bemedlade, alldeles
som i England, der de utlånade gevären förses
med en stämpel så att de ej kunna förskingras,
enär en försäljning af dem från privat baud är
ogiltig. — Våra frivilliga skarpskyttar kunde
ock, om så fordrades, beqväma sig till mön-
stringar.
Man har sagt att det ej är detsamma att
ligga i tält som att ligga i läger. Men för
den härdade svenske mannen, som ofta sliter
ondt och mången gång får nöja sig med dålig
föda, betyder det ej mycket om han ej under
sommaren får ligga i tält. Härdigheten uträt-
tar mer än tapperheten ensam, ty om man är
aldrig så tapper, så går det ej bra att slåss då
man är utsliten och saknar krafter.
Der är ett litet förslag. Om regeringen
framkommer med ett dylikt, i hvilket då natur-
ligtvis andra bevärimgsåret för de frivilliga
skarpskyttarne blir efterskänkt, så kommer nog
folket och dess representanter att lyssna dertill.
Lottningen förqväfver det vackra i värneplig-
ten. Det blefve då icke en rättighet att för-
svara landet, utan en lotteriaffär. Och vid lott-
ningen skulle den ena parten gå svärjande öf-
ver sin. otur. Denna lotteriaffär skulle, enligt
det kungl. förslaget, få ett värdigt tillägg i
utbytet. Med ett ord: hela regeringens förslag
skulle verka demoraliserande. Man har talat
om att konskriptionen finnes i andra länder;
ja, i brist af något bättre, men derför bör
man icke tillstyrka dess införande hos oss. I
Frankrike finnes det dessutom något som är
lockande för en konskriberad med någon liflig
inbillning; det är marskalkstafven; men här
kommer sådant ej i fråga. Det har visserligen
i det kungl. förslaget också blifvit taladt om
befordran genom examen, men på detta sätt be-
fordras man ju redan nu. Befordringarne inom
militären hos oss äro ej för den obetydliga
medborgaren, och det skulle ej heller blifva
annorlunda genom det kungl. förslåget. Om
regerin en oj; föracglar andra än nn göälanda ha.