de djupaste leden, sa ar har oiverfodigt att hålla någon vidlyftig diskussion derom. Det kungl. förslaget, talar ganska riktigt om otillräckligheten af vårt gamla försvar. Denna otillräcklighet har ock folket insett, hvarför det äfven företagit en frivillig beväpning. Rsegeringen föreslår 50,000 man, hvartill skulle kunna komma 20,000 man; folkbeväpningen åter afser 100,000-tals. Folkbeväpningen anser lottdragningen ovärdig; frivilligheten och lottdragningen kunna förlikas såsom vattnet och elden. Vår frivilliga folkbeväpuing står på historisk grund och de 6 års erfarenhet vi sednast haft af den, jäfvar icke denna grund. Regeringen tror sig kunna försvara landet med de twrupper den föreslagit. Men buru mycket säkrare skulle icke landet värnas om vära vidsträckta kuster vore bebodda af eu beväpnad befolkning, sow hejdade fienden till dess förstärkningar hunne anlända. Regeringens förslag har redan nu blifvit öfvergifvet af många af dess anhängare. Den frivilliga folkbeväpningen deremot har fortgått med oförminskad kraft och gillas af hvarje fosterlandsvän. En omständighet förefaller mig mycket besynnerlig, och den är att regeringen just nu kommer med den förklaring att beväringen är bristfällig. Underlig kan denna förklarivg ock synas då man vet att af 42,000 uu befintlige frivilliga skarpskyttar tre fjerdedelar äro i beväringsåldern. Då de frivilliga skarpskyttarne exercera ej blott som beväringar, utan äfven som skarpskyttar, så går denna öfning fullt upp mot den som regeringen i sitt förslag projekterat. Att regeringens förslag är synnerligen olämpligt nu, då de frivilliga skarpskyttarne uppstått, synes nog då man betänker att, såsom nyss nämndes, tre fjerdedelar af dem skulle, såsom beväringar, upphöra att vara frivilliga. Regeringen tycker ej om att folket tar initiativ. Wi hafva dock ingenting emot attregeringen tar initiativet, blott detta är bra. Men ser man att regeringens initiativer ej duga, så kan folket sjelft komma att taga initiativ i allt. Hvad den af regeringen omordade frivilligheten beträffar, så tror regeringen sjelf ej derpå. Det är ett lent ord, som påminner om silkesvanten på den hand, som redan fattat i lotterihjulet. Man har sagt, att om man förkastar regeringens förslag, så bör man framkomma med ett annat. Jag kunde också framkomma med ett. De frivilliga skarpskyttarue skulle gerna genom en lag förpligta sig att exercera ett visst antal dagar. Det har i deras egna förslag till stadgar för dem redan väckts fråga derom. Det förutsattes då att de sjelfva skulle få välja befäl ända till kapten; det högre befälet kunde regeringen få utse. HExercisdagarne skulle rätta sig efter de särskilda orterna, och sedan dessa .dagar blifvit, efter öfverläggningar af kompanibefälet, genom detsamma bestämda, skulle anmälan derom göras för bataljonscheferne. Hvad gevären beträffar, så borde sådane af staten lånas ut åt mindre bemedlade, alldeles som i England, der de utlånade gevären förses med en stämpel så att de ej kunna förskingras, enär en försäljning af dem från privat baud är ogiltig. — Våra frivilliga skarpskyttar kunde ock, om så fordrades, beqväma sig till mönstringar. Man har sagt att det ej är detsamma att ligga i tält som att ligga i läger. Men för den härdade svenske mannen, som ofta sliter ondt och mången gång får nöja sig med dålig föda, betyder det ej mycket om han ej under sommaren får ligga i tält. Härdigheten uträttar mer än tapperheten ensam, ty om man är aldrig så tapper, så går det ej bra att slåss då man är utsliten och saknar krafter. Der är ett litet förslag. Om regeringen framkommer med ett dylikt, i hvilket då naturligtvis andra bevärimgsåret för de frivilliga skarpskyttarne blir efterskänkt, så kommer nog folket och dess representanter att lyssna dertill. Lottningen förqväfver det vackra i värnepligten. Det blefve då icke en rättighet att försvara landet, utan en lotteriaffär. Och vid lottningen skulle den ena parten gå svärjande öfver sin. otur. Denna lotteriaffär skulle, enligt det kungl. förslaget, få ett värdigt tillägg i utbytet. Med ett ord: hela regeringens förslag skulle verka demoraliserande. Man har talat om att konskriptionen finnes i andra länder; ja, i brist af något bättre, men derför bör man icke tillstyrka dess införande hos oss. I Frankrike finnes det dessutom något som är lockande för en konskriberad med någon liflig inbillning; det är marskalkstafven; men här kommer sådant ej i fråga. Det har visserligen i det kungl. förslaget också blifvit taladt om befordran genom examen, men på detta sätt befordras man ju redan nu. Befordringarne inom militären hos oss äro ej för den obetydliga medborgaren, och det skulle ej heller blifva annorlunda genom det kungl. förslåget. Om regerin en oj; föracglar andra än nn göälanda ha.