— Åh! var inte rädd för det! genmälde sidenvaruhandlanden, juvelerna skola tala till ert försvar. — Uppriktigt sagdt, är det derpå jag litar. — Jag tar för afgjordt att ni fordrar fem procents rabatt af juden, när ni nu betalar honom kontant... På min ära, det är redan en vacker summa ... — Ah! tycker ni att min matmor skulle vilja förnedra sig till att sätta något sådant i fråga! — Icke hon, men ni, min käre Rivåt.... Det är ett fullt hederligt sätt att skaffa sig biinkomster... Hofmästaren antog en stolt min. — Jag söker i möjligaste måtto efterlikna den hos hvilken jag tjenar, sade hau. — Slösare! utbrast Durand. — Är ni förvånad? frågade Rivat. — Nej. — Jo, det är ni... Ser ni, min vän, förnämt folks frikostighet förklarar hvarför deras tjenare så ofta äro oegennyttiga... Dessutom blir man förädlad genom blotta umgänget med sådana menniskor. De äro så olika ofrälse personer, de ha hjertat på tungan, de sträfva endast efter hvad sannt, godt och skönt är. Det är derföre de ha något så tilldragande hos sig och utöfva så stort inflytande på sin omgifning. : Durand gjorde en åtbörd som gaf tillkänna att han var öfverbevisad. Efter en stund tog Rivat åter till ordet: — Jag behöfver fem eller sex saker, sade ban. — Säg bara till, reqvirera, befall:..