om veterligt ej hunes någon värveplietsförfattningföl verlden; der friköpning ickeär medgifven. Afven vid skarpskytteväsendet uppehöll sig tal. sn stund. cJag skattar visserligen de frivilliga skarpskytterörelserna högtea, jag skulle göra mig skyldig till en osanning om jag sade att jag vågade någonting derpå bygga.s Pal. ansåg frivilligheten i ideelt afseende vacker, men att den icke får iträgakomma, der det behöfs en ordnad makt. Bevare oss Gud ifrån alt engång ej ha en arme att sätta i spetsen.c Landsh. grefve E. Sparre anställde en jemförelse mellan vår indelta arme och den vapenöfvade vuppmassa Italien har att förfoga öfver: 340,000 man emot 25,000! — Tal. ville att en allmännare folkbeväpning skulle åvägabringas och gillade det kungl. förslaget 1 dess hufvudgrunder. De anmärkningar han derumot hade att göra, vore endast af underordnad betydelse. Hade man 70,000 man, som i värsta fall kunde ökas till 100,000, vågade hr grefven, i olikhet med veneralmajor af Klint, för det öfriga lita på de frivilliga skarpskyttarne, ty något skola de väl kunna uträtta i farans stund! Sist talade Carl Anders Larsson från ÖOstergötlands län. Han försvarade jordbruksintresset och erinrade om att när allmogen åtog sig bördan af indelningsverket, blef den lofvad befrielse från andra onera i och för krigsmakten. — Man bör se till; menade han, att man icke utarmar sig medan freden varar, så att, när krig en gåvg utbrister, man må ega tillgångar att föda och kläda en dyr armeå. Till sist förklarade han opinionen i denna fråga inom bondeståndet vara så ckompakt,, att icke en enda röst höjt eller skulle höja sig till försvar hvarken för det kungl. förslaget eller utskottets utlåtande, a yttrade han, amen