om veterligt ej hunes någon värveplietsförfatt-
ningföl verlden; der friköpning ickeär medgifven.
Afven vid skarpskytteväsendet uppehöll sig tal.
sn stund. cJag skattar visserligen de frivilliga
skarpskytterörelserna högtea,
jag skulle göra mig skyldig till en osanning om
jag sade att jag vågade någonting derpå bygga.s
Pal. ansåg frivilligheten i ideelt afseende vac-
ker, men att den icke får iträgakomma, der det
behöfs en ordnad makt. Bevare oss Gud ifrån
alt engång ej ha en arme att sätta i spetsen.c
Landsh. grefve E. Sparre anställde en jemförel-
se mellan vår indelta arme och den vapenöfvade
vuppmassa Italien har att förfoga öfver: 340,000
man emot 25,000! — Tal. ville att en allmän-
nare folkbeväpning skulle åvägabringas och gil-
lade det kungl. förslaget 1 dess hufvudgrunder.
De anmärkningar han derumot hade att göra,
vore endast af underordnad betydelse. Hade
man 70,000 man, som i värsta fall kunde ökas
till 100,000, vågade hr grefven, i olikhet med
veneralmajor af Klint, för det öfriga lita på
de frivilliga skarpskyttarne, ty något skola de
väl kunna uträtta i farans stund! -
Sist talade Carl Anders Larsson från ÖOster-
götlands län. Han försvarade jordbruksintres-
set och erinrade om att när allmogen åtog sig
bördan af indelningsverket, blef den lofvad be-
frielse från andra onera i och för krigsmakten.
— Man bör se till; menade han, att man icke
utarmar sig medan freden varar, så att, när
krig en gåvg utbrister, man må ega tillgångar
att föda och kläda en dyr armeå. Till sist för-
klarade han opinionen i denna fråga inom bon-
deståndet vara så ckompakt,, att icke en en-
da röst höjt eller skulle höja sig till försvar
hvarken för det kungl. förslaget eller utskottets
utlåtande,
a
yttrade han, amen