Äfventyraren,
Roman af förf. till Jean Vaubaron.
(Forts. fr. föreg. If)
Det var smycken af allehanda slag, ett dia-
manthalsband, örhängen, broscher, juvelnålar och
ringar.
Dessutom fanns der en konstrikt arbetad fjä-
ril, i hvars lysande vingar förmärktes smarag-
der, rubiner, topaser och safirer,
Rivat teg några minuter, till dess att Du-
rands första förvåning gått öfver.
Derefter sade han:
— Nå, hvad tycker ni?
— Utsökt! . . Magnifikt!... Furstligt!..
Kungligt! ... utropade köpmannen med enthu-
siasm.
— Hvad tror ni allt detta kostar?
— Minst femhundratusen francs, förmodar.
jag.
— Ja, ni gissade temligen rätt; det är värdt
något mer än den summa ni uppgat.
-— Jag skulle nästan vilja svärja på att
dessa juveler äro ämnade till bröllopspresent
åt någon af fru grefvinnans barn, grefve Sci-
pio eller fröken Arthemise .
— Ja, det var verkligen min höga matmors
mening att ge dem ät sin son, herr grefven.
— Huru! det var, sade ni?... Har hon sla-
git det ur hågen nu?
— Ja och nej... det beror på...
— Hvad beror det på?...