Äfventyraren, Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. If) Det var smycken af allehanda slag, ett diamanthalsband, örhängen, broscher, juvelnålar och ringar. Dessutom fanns der en konstrikt arbetad fjäril, i hvars lysande vingar förmärktes smaragder, rubiner, topaser och safirer, Rivat teg några minuter, till dess att Durands första förvåning gått öfver. Derefter sade han: — Nå, hvad tycker ni? — Utsökt! . . Magnifikt!... Furstligt!.. Kungligt! ... utropade köpmannen med enthusiasm. — Hvad tror ni allt detta kostar? — Minst femhundratusen francs, förmodar. jag. — Ja, ni gissade temligen rätt; det är värdt något mer än den summa ni uppgat. -— Jag skulle nästan vilja svärja på att dessa juveler äro ämnade till bröllopspresent åt någon af fru grefvinnans barn, grefve Scipio eller fröken Arthemise . — Ja, det var verkligen min höga matmors mening att ge dem ät sin son, herr grefven. — Huru! det var, sade ni?... Har hon slagit det ur hågen nu? — Ja och nej... det beror på... — Hvad beror det på?...