Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaromn. (Forts. fr. föreg. AZ) — Således har ni kardinalens svar... — Jag har det. — På er? — Ja, på mig. — Och det är detta ni ämnar visa mig? — Ja, hvad vill jag göra? Ni är ju så nyfiken, att ni vore i stånd att använda hvad medel som helst för att locka ur mig nemligheten. Efter att ha yttrat dessa ord, framtog hofmästaren en omsorgsfullt hopviken biljett, hvars sigill var brutet, och lemnade densamma åt Durand. Denne betraktade först sigillet, hvarå sågs en kardinalshatt m. m., som tydligen bevisade att det var ministerns eget. Derpå öppnade hau brefvet med vördnadsfull min och läste helt högt, hvarvid rösten darrade af rörelse: Min bästa grefvinna! Jag mottog nyss den ärade skrifvelse, hvari ni ber mig tilldela rådmansvärdighet åt en person för hvilken ni intresserar er. Jag skall underställa saken hans höghet regentens ompröfning, men detta är blott pro forma, hvadan ni kan anse utnämningen såsom redan skedd;