Äfventyraren.
Roman af förf. till Jean Vaubaromn.
(Forts. fr. föreg. AZ)
— Således har ni kardinalens svar...
— Jag har det.
— På er?
— Ja, på mig.
— Och det är detta ni ämnar visa mig?
— Ja, hvad vill jag göra? Ni är ju så ny-
fiken, att ni vore i stånd att använda hvad
medel som helst för att locka ur mig nemlig-
heten.
Efter att ha yttrat dessa ord, framtog hof-
mästaren en omsorgsfullt hopviken biljett, hvars
sigill var brutet, och lemnade densamma åt Du-
rand. Denne betraktade först sigillet, hvarå
sågs en kardinalshatt m. m., som tydligen be-
visade att det var ministerns eget.
Derpå öppnade hau brefvet med vördnads-
full min och läste helt högt, hvarvid rösten dar-
rade af rörelse:
Min bästa grefvinna!
Jag mottog nyss den ärade skrifvelse, hvari
ni ber mig tilldela rådmansvärdighet åt en per-
son för hvilken ni intresserar er.
Jag skall underställa saken hans höghet re-
gentens ompröfning, men detta är blott pro
forma, hvadan ni kan anse utnämningen såsom
redan skedd;