berättar på tal our deltå rätteGångsbruk följande
klassiska anckdot:
En ung skägglös skrifvare, begåfvad med ett
vackert ansigte, och som hade en stämning
att kommunicera en person, hittade på, för
att bana sig inträde hos sva.anden, att förklä-
da sig till fruntimmer och låtsade må illa vid
den oanträftlige partens port.
Vid hans qvidan utkom en pga och förde
honom in i buset för att bistå honom; herrn i
huset ville sjelf vara artig och egna den iutres-
santa sjuklingen sin vård; men i det ögonblick
han räckte honom ett glas sockervatten suckade
den vackre tjufpojzen: aHvar är jag? och hvem
är ni, min herre, som är så ädelmodig mot mig?
Herrn sade sitt namn. Ögonblickligt uppfa-
ravde och med spefull röst ropade skrifvaren
då: I så fall, min herre, har jag den äran att
tillställa er denna stämning.,