berättar på tal our deltå rätteGångsbruk följande klassiska anckdot: En ung skägglös skrifvare, begåfvad med ett vackert ansigte, och som hade en stämning att kommunicera en person, hittade på, för att bana sig inträde hos sva.anden, att förkläda sig till fruntimmer och låtsade må illa vid den oanträftlige partens port. Vid hans qvidan utkom en pga och förde honom in i buset för att bistå honom; herrn i huset ville sjelf vara artig och egna den iutressanta sjuklingen sin vård; men i det ögonblick han räckte honom ett glas sockervatten suckade den vackre tjufpojzen: aHvar är jag? och hvem är ni, min herre, som är så ädelmodig mot mig? Herrn sade sitt namn. Ögonblickligt uppfaravde och med spefull röst ropade skrifvaren då: I så fall, min herre, har jag den äran att tillställa er denna stämning.,