Äfventyraren.
Roman af förf. till Jean Vaubarom.
(Forts. fr. föreg. Af)
XXIV.
Rådmansvärdigheten och det
svarta bandet.
Efter det samtal, vi i närmast föregående ka-
pitel återgifvit, sysselsatte sig det förnäma herr
skapet med att uppgöra det köp, som var egent-
liga anledningen hvarföre Durand blifvit upp-
kallad.
Fröken Arthemise, hvilken hittills ieke del-
tagit i konversationen, blef nu så mycket språk-
:sammare.
Enkegrefvinnan iakttog i sin tur tystnad, och
len spanske grandens fästmö förde ordet. Hon
fällde omdömen om alla slags tyger och valde
med en urskiljning, som angaf mycken känne-
dom om bruk och moder i förening med ut-
märkt smak.
Vi sade att hon valde; detta uttryck var icke
fullt riktigt, ty det var på förhand bestämdt
att man skulle taga af alla tygerna, eburu nar
turligtvis mer eller mindre af hvar olika sort.
Sedan köpet var afslutadt och herr Durand
fått uppgift på huru mycket af hvarje slags
tyg skulle lemnas, sade grefvinnan till honom:
— Min bäste Durand, vi vilja icke uppe-
hålla er längre... Er tid är dyrbar... Var
god och laga att alla de småsaker, vi nu be-
ställt, blifva levererade innan aftonen. Hvad