— Falsk blygsamhet är ingen dygd... Jag
påstår ännu en gång, herr Durand, att ni gjort
er förtjent af uppmuntran från det allmännas
sida.
— Jag försäkrar er.:. jag vågar bestrida . . :
— Och för öfrigt skall jag säga, att jag
känner er bättre än ni tror, min käre Durand.
— Skulle det vara möjligt?
— Ja, så är det. Sedan jag blef er hyres-
:gäst, har jag skaffat mig vissa upplysningar an-
gående er karakter och lefnadsförhållanden, och
allt hvad man berättat mig om er har varit
särdeles fördelaktigt; det har ingifvit mig den
öfvertygelsen, att ni är icke allenast en utmärkt
redbar utan deselikes en driftig och praktiskt
duglig man...
— Ah! fru grefvinna...
— Ni har ett mycket godt affärshufvud.:.
— Hm!
— Ni drifver ofantligt stor handel...
— Åhja...
— Ni sysstlsätter en otalig mängd arbetare
i era fabriker...
— Hvad den saken angår..: så eger den
sön fulla riktighet...
— Ni har en betydande förmögenhet...
— Hm!
— Den uppgår väl till en million eller så
d. er omkring?
— Kanske något mera, fru grefvinna:
— Jaså. Huru stor kan den vara på ett
ur wefär, låt höra?
— Jag eger vid pass halfannan million...
— Ni är medlem af kyrkorådet . :,
— Huru, fru grefvinnan vet? :..
Jag sade er ju att jag visste allt ::: Ni