— Falsk blygsamhet är ingen dygd... Jag påstår ännu en gång, herr Durand, att ni gjort er förtjent af uppmuntran från det allmännas sida. — Jag försäkrar er.:. jag vågar bestrida . . : — Och för öfrigt skall jag säga, att jag känner er bättre än ni tror, min käre Durand. — Skulle det vara möjligt? — Ja, så är det. Sedan jag blef er hyres:gäst, har jag skaffat mig vissa upplysningar angående er karakter och lefnadsförhållanden, och allt hvad man berättat mig om er har varit särdeles fördelaktigt; det har ingifvit mig den öfvertygelsen, att ni är icke allenast en utmärkt redbar utan deselikes en driftig och praktiskt duglig man... — Ah! fru grefvinna... — Ni har ett mycket godt affärshufvud.:. — Hm! — Ni drifver ofantligt stor handel... — Åhja... — Ni sysstlsätter en otalig mängd arbetare i era fabriker... — Hvad den saken angår..: så eger den sön fulla riktighet... — Ni har en betydande förmögenhet... — Hm! — Den uppgår väl till en million eller så d. er omkring? — Kanske något mera, fru grefvinna: — Jaså. Huru stor kan den vara på ett ur wefär, låt höra? — Jag eger vid pass halfannan million... — Ni är medlem af kyrkorådet . :, — Huru, fru grefvinnan vet? :.. Jag sade er ju att jag visste allt ::: Ni