olycklige brottslingen är son till en inom församlingen tjenstgörande prestman. Uppdagadt dråp, Den flera gånger omförmälde brottslingen Lars Fredrik Hedlund, häktad och tilltalad för rån m. m., har förliden söndag infört. f. polismästaren Östlund aflagt bekännelsen om ett af honom förliden höst begånget dråp, hvilket brott endast genom en försynenvs underbara skickelse blifvit uppdagadt. För omkring åtta dagar sedan uppflöt nemligen i sjön straxt utom Danviks tull liket efter en karl, som med anledning af ett hos honom funnet prestbetyg antogs vara f. korkskäraren John Oscar Robert Ström, hvilket antagande sedermera bestyrktes af den person, hos hvilken han varit boende. Karlen återfanns emellertid i en besynnerlig belägenhet, enär han hade på sig endast väst och byxor, men saknade såväl öfversom underrock samt stöflor och galoscher, hvilka persedlar Ström, då han sist lemnade bostaden, var iklädd. Detta i förening med den omständigheten att han hade ett sår under hakan och att hans skjorta var blodig gaf anledning misstänka, det han blifvit mördad, men någon anledning för efterspanandet af mördaren hade man till en början icke. Beskrifningen på de af Ström vid försvinnandet innehafda klädespersedlar ledde emellertid polisens uppmärksamhet derpå, att häktade Hedlund, kort förr än han afvek från sin kondition hos korkskäraren Lundgren å söder, varit sedd innehafva dylika kläder, och nu började man anställa efterspaningar för tt få visshet i detta hänseende. Hedlund, som att börja med ingalunda anade de misstankar för hvilka han var föremål, erkände att han innehaft dylika plagg, men då han sedermera märkte hvaråt det lutade, sökte han taga igen sina ord så godt han kunde och påstod sig alls icke känna Ström. Han undergick emellertid från den dag han tydligt insåg sig vara misstänkt för detta brott en märkbar förändring i häktet. Under flera dagar förtärde han ingen föda och njöt heller icke någon sömn. Alla försök att förmå honom till bekännelse tillbakavisade han med en ihärdig tystnad eller genom korta nekande svar. I hela hans uppförande röjde sig en oro som han förut icke visat. Sistlidne lördag började dock sinnet något mjukna och i söndags begärde han enskildt samtal med polismästaren Östlund, som också efterkom hans begäran. Detta samtal räckte flera timmar, derunder Hedlund länge visade sig liksom döf för alla polismästarens uppmaningar, men slutligen lättade han sitt samvete och bekände under tårar följande: En dag i slutet af november månad, den 20 eller 21, infann sig, med anledning af en annons om arbetsbiträde, å fabrikör Lundgrens korkskärareverkstad, n:o 52 Stora Bondegatan, en karl, som kallade sig Ström och begärde arbete. Hedlund som ensam uppehöll sig å den aflägset belägna verkstaden råkade på detta sätt tillsammans med Ström, och besökte i hans sällskap straxt derefter en närbelägen krog, kallad Gula Knuten, der de bjödo hvarandra på hvar sitt glas konjak. Derjemte medförde Hedlund vid bortgåendet från krogen ett qvarter dylik spritdryck uti en halfbutelj, som han tagit med sig från fabriken, och återvände dit i Ströms sällskap. Härefter satte de sig ned att spela kort å verkstaden och fortsatte härmed ungefär en timme, derunder Hedlund ständigt vann. Konjaksbuteljen hade under tiden blifvit tömd, så att de begge spelarne voro temligen upplifvade, och nu råkade de i ordvexling med hvarandra, emedan spelet, såsom Ström påstod, ej gått ärligt till, hvarföre han också sökte taga åter den på bordet liggande spelvinsten. Nu blef Hedlund ond och gaf Ström ett slag i ansigtet med knuten hand, hvarpå Ström svarade på samma sätt. Hedlund fattade då halfbuteljen och tilldelade härmed Ström ett slag i hufvudet, så att flaskan gick sönder, dervid halsen och en del af det s. k. bröstet stannade qvar i Hedlunds hand. Då nu Ström för andra gången rusade på Hedlund, gaf denne honom ett så våldsamt slag under hakan, att Ström raglade baklänges i golfvet och blod började i ymnighet flöda ur det med flaskhalsen tillfogade såret. Sedan Hedlund förgäfves sökt hämma blodflödet, beslöt han sig för att afvika från staden. Han lemnade derföre verkstaden och begaf sig till den ofvannämnda krogen, der han intog ytterligare förtäring af spirituosa. Här rann det honom emellertid i sinnet, att, om brottet upptäcktes, han derföre skulle blifva misstänkt, hvartöre han på eftermiddagen återvände till verkstaden, der Ström qvarlåg på samma ställe och uppgaf andan några minuter efter H:s ditkomst. Hedlund bragte nu liket in i ett innanför verkstaden beläget mindre rum eller skrubb samt rengjorde golfvet från den derå samlade blodmassan. Påföljande morgon kl. 4—5 drog ban den döda kroppen, sedan han dolt den i tvänne säckar, ut till Danvikstull, der han nedanför den å bergen belägna qvarnen kastade den i sjön, derförinnan han dock lade flera stenar i ena säcken för att hindra liket att flyta upp. Härefter återvände han hem, troende sig sålunda hafva sopat igen alla spår efter det förötvade brottet. Ödet ville emellertid att Ström i ena byxfickan medförde sitt prestbetyg, hvarigenom man erfor hvem den döde var. Hade så ej varit, skulle detta brott otvifvelaktigt aldrig hafva blifvit upptäckt. Några dagar derefter afvek Hedlund trån sin kondition hos Lundgren, medtagande ettstörre penningebelopp, som han till uppköp af materialier erhållit, samt strök nn omkring på landsvägarne emellan Upsala, Norrtelje, Waxholm och Stockholm, samt återkom hit den 5 december: Här uppehöll han sig till medio af januari månad detta år, då han häktades för stöld. I öfrigt nekade Hedlund att vara skyldig till något annat brott, utom de han redan förut erkänt, nemligen rånet å osthandlaren Holmström samt åtskilliga stölder. Skälet dertill, att han så envist vägrat sanningsenligt uppgifva hvar han hållit till under december månad, förklarade han nu vara det, att han ville skydda en å söder boende familj, hos hvilken han tidtals och till största delen under denna månad bott, men som vid polisens der flera gånger gjorda förfrågningar förtegat detta. Efter afgifvandet af denna bekännelse, som sedermera togs till protokoll och af Hedlund vidhölls, återfördes han i sin cell, synbarligen lättad till sinnet. Han begärde af polismästaren atti:få någon sysselsättning i sin ensamhet samt någon lättare föda, sedan han under flera dygn ingenting förtärt, och detta blef honom beviljadt. (D.-B.) Rådhusrätten. 2? mob mR At YLILIALÅ hast nån Af? Ihaarkättnn