— Och galoner, fortfor Durand, guldgaloner af den yppersta qvalit.... Om man sälja dem, när de bli gamla, får man igen inköps: priset. — Jag tar allt hvad ni har af den sorten: — Som ni behagar; det är ert. — Förlåt att jag besvärar er så mycket; men om ni kunde ställa så till att vi med det aldra första finge en kock och ett par tre kammarjungfrur, vore det bra. — Jag skyndar nu genast ut, för att skaffa nödig tjenstepersonal. Och herr Durand höll sitt löfte; han lemnade huset några minuter sednare. De fyra betjenterna inställde sig på aftonen och blefvo antagna. Karin bevisade att hon nått en ganska stor skicklighet i den ädla kokkonsten. Grefvinnan af Sainte-Anille och hennes :dotter intogo en präktig supe. Hvad herr och fru Dufand angår, åto de hvad som fanns qvar sedan dagen förut. Följande dagen på morgonen, kom Agamem non Rivat ned i första våningen. Det åtgick tio minater, innan herr Durand hann underrätta sig om huru de förnäma damerna tillbragt natten. Hofmästaren lugnade honom med det bestämda förklarandet att de sofvit godt från qvällen ända till morgonen. Derpå sade han: — Min bäste Durand, jag kommer, för att bevisa er att, när jag intresserar mig för nå