— Och galoner, fortfor Durand, guldgaloner
af den yppersta qvalit.... Om man sälja
dem, när de bli gamla, får man igen inköps:
priset.
— Jag tar allt hvad ni har af den sorten:
— Som ni behagar; det är ert.
— Förlåt att jag besvärar er så mycket;
men om ni kunde ställa så till att vi med det
aldra första finge en kock och ett par tre kam-
marjungfrur, vore det bra.
— Jag skyndar nu genast ut, för att skaffa
nödig tjenstepersonal.
Och herr Durand höll sitt löfte; han lemnade
huset några minuter sednare.
De fyra betjenterna inställde sig på aftonen
och blefvo antagna.
Karin bevisade att hon nått en ganska stor
skicklighet i den ädla kokkonsten.
Grefvinnan af Sainte-Anille och hennes :dot-
ter intogo en präktig supe. Hvad herr och fru
Dufand angår, åto de hvad som fanns qvar se-
dan dagen förut.
Följande dagen på morgonen, kom Agamem
non Rivat ned i första våningen.
Det åtgick tio minater, innan herr Durand
hann underrätta sig om huru de förnäma da-
merna tillbragt natten.
Hofmästaren lugnade honom med det bestäm-
da förklarandet att de sofvit godt från qvällen
ända till morgonen.
Derpå sade han:
— Min bäste Durand, jag kommer, för att
bevisa er att, när jag intresserar mig för nå-