— Hear ni gått i författning om att anskaffa
betjenter ännu? frågade Rivat, sedan Karin af-
lägsnat sig.
— Ja, jag har just i dag på morgonen varit
aute i staden för den sakens skull...
— Nå, har ni lyckats finna några?...
— Jag har vidtalat fyra ynglingar som tje-
nat i mycket förnäma hus... De se ut att
vara hederliga och bra gossar... Jag bad dem
komma hit i afton: ni får då antaga dem, i
händelse de behaga er, i annat fall...
— Åh! då ni anser dem vara att rekom-
mendera, bli vi nog belåtna med dem.
— Jag har också talat vid en skräddare att
förfärdiga livreerna; så snart han fått tyger m.
m. sig tillskickade, lemnar han alit hvad han
har för händer och skrider genast till verket.
— Det var bra... Han kan få börja redan
i morgon...
— Hvilka äro fru grefvinnans färger?
— Vår vapensköld är ganska betecknande...
tre guldåsnor i rödt fält... Ni förstår, åsnor)
och Sainte-Anille?
— Fullkomligt : .. fullkomligt..: Eftersom
vapnet är sådant, böra livreerna, så vidt jag
kan förstå, vara röda och prydda med guld-
.galoner .. .
— Ni tycks vara en riktig mästare i heral-
diken, min bäste herr Durand.
— Åh det är vana som gör det... Jag har
ett skarlakansrödt kläde, som är det vackraste
marr kan tänka sig.
— Vi skola väl ta utaf det då. .:
————
) Ågmna på franska åne.