— Fredrika Bremers sista dagar.
Under denna titel har nyligen i amerikanska
tidningen Newyork Tribune förekemmit några
äfven för oss svenskar högst intressanta uppgif-
ter i bref från m:rs Campbell, amerikanske mi-
nisterns i Stockholm maka. Hon skrifver den
6 jan.:
Det skall utan tvifvel intressera amerikanske
läsare att veta, att näst sitt eget land älskade
Fredrika Bremer Amerika. Ingen patriot i lan-
det följde med lNifligare intresse republikens
lifskamp, än denna ogifta qvinnaisin ensamhet
bland Skandinaviensaflägsna snöfält. Auda inemot
tiden för hennes död sysselsatte sig hennes själ
med amerikanska angelägenheterna och hennes
sista arbete var en ny upplaga af Hemmen i
Nya verlden, med ett tillägg om den dåva-
rande ställningen. Detta arbete var utsiradt
med ett porträtt af Lincoln, hvilken den ut
märkta författarinnan hjertligt beundrade. Me-
dan arbetet var i press, nådde oss underrättel-
sen om mordet på honom, hvarpå mamsell
Bremer skref följande qvinliga bet
Thorsdagen den 27 april 1865.
Dyra fru Campbell! Kan det vara sannt som ett
telegram från Newyork i går afton berättade: Mr
Lincoln mördad — död? Jag hoppas att det icke
är sannt; jag kan icke — jag vill icke tro det.
Kan ni säga mig hur det är?
Skulle det så vara, så är det icke för honom
eller för den goda saken jag är bedröfvad. Hans
verk är gjordt, saken är vunnen, kriget är slut,
men ve Södern! Det har i detta förfärliga ögon-
blick dödat sin bäste beskyddare! Ack, om ni eller
mr Campbell kunde säga mig, att det icke är sannt.
Eder tillgifna
Fredrika Bremer.
När hon fått underrättelsen om Lees kapitula-
tion, skref hon följande till mr Campbell.
Min bäste herre! Nyss blitven ledig och allena
begagnar jag detta ögonblick för att på det hjert-
ligaste tacka er för ert lilla bref i dag, och den
stora nyhet det medförde. Mottag mina lyckönsk-
ningar till edra vapens och eder ädla saks slutliga
seger, hela menskligheten inbegripen.
Lofvad vare Gud, att detta förskräckliga krig
ändtligen nått sitt slut, och att vi kunna s2 freden
nalkas med ny välsignelse för ert stora land och
dess kommande lif! Jag vet, så väl som ni, att
den b:segrand2 Södern en dag skall förena sig
med Norden, med alla friade i ett te deum lau-
damus, (0, Gud vi lofve dig) för denna utgång.
Nu gäller klokhet och barmhertighet.
: Eder uppriktiga
Fredrika Bremer.
Mrs Campbell berättar vidare, att mamsell
Bremer, som begynte känna sig trött af den
stora stadens nod, till hvars lidande hennes
krafter ej mer förslogo, längtade efter en lugn
tillflyktsort för sina ålderdomsdagar. Då ut-
bjöds till salu hennes faders fordna egendom,
det gamla vackra landtstället Ärsta. Ton köpte
det och tog emot det i somras, välkomnad
som en vän bland bönderna, en klass den hon
aktade och älskade. Ni känner oss blott i