a nt
Klockan slog tolf.
Blanche lyssnade.
Hon tyckte sig höra två olika röster tala i
det rum der hennes son låg.
Den ena af dessa röster var gossens.
Den andra var alltför svag för att Blanche
skulle kunna tydligt urskilja och igenkänna den.
— ÄAlberic, mitt barn, frågade hon, är någon
inne hos dig?
— Ja, min mor, svarade b rnet.
— Och hvem är det som talar med dig?
— Det är mina far.
Blanche kände en ymnig kallsvett utbryta på
sin panna.
Hon svimmade.
Följande dagen frågade hon Albåric.
Gossen kom ingenting ihåg.
(Forts.)