2 DA ret ACK Sa PA titten
Hon afskedade då ijenarinnorna och afvak-
tade med oroligt sinne och klappande hjerta sin
makes aukomst.
Bit par minuter förgingo, hvilka tycktes henne
långa som timmar.
Någon knackade sakta på dörren.
— Hvem är det? frågade Blanche med dar-
rande röst.
oo — Brudgummen, som kommer, full af hopp
och kärlek, svarade den som bultat.
En känsla af blygsamhet förmådde Blanche
att släcka ljusen i armstakarne.
Srudkammaren upplystes då endast af en
lampa, hvilken hängde i taket.
Det sken som spreds från denna var mycket
Svagt; man kunde endast oredigt urskilja före-
målen i rummet.
Blanche svepte om sig en mnattrobe samt
gick upp och drog ifrån rigeln, som höll dör-
ren stängd.
Ena man inträdde.
Han slog genast ena armen om hennes lif
och med den andra drog han rigeln åter för
dörren.
— Hvad ni är kall! hviskade Blanche skiälf-
vande.
— Du skall värma upp mig, svarade en pas-
stonerad stämma; Jag älskar dig... jag älskar
dig sedan länge tillbaka . .. jag älskar dig, och
ändtligen är du min. . .
Plötsligt spratt Blanche till. Hon reste sig
upp 1 sängen och utstötte ett rop af förskräc-
kelse.
Man bultade på dörren.