motsatta lifvande känslor äro mest verkande ele-
meuter. Laudtförsvaret måste, efter vår uppfatt-
ning, tillsiu hufvudgrund orduas på nationalbeväp-
nivgens princip, iså att hvarje i skoläldern varwude
yngling redan från baruaåren införlifvas med
vapens bruk; att vapenöfvingar och krigiska
idrotter blifva skyldighet för alla, för konuuecens
säväl som backstugusittarens son; utt denua all-
männa värnepligt från 17:de till :te året små-
ningom niveeklas till en obetvinglig landtstorn:,
sädan som Preusseus 13813, hvilken då gjorde
slut på den Napolsouska kanonperioden. Dit
var icke Preussens stående armcer, som gjorde
detta underverk, ty dessa hade fiera gånger
blifvit totalt uppri at kejsaren, utan Preus-
sens icke militära folk: embetsmän, köpmän,
studenter, handtverkare, haudelsbiträdenv, allmoge
och daglönares, utan uniformering och cexerdis.
Det blef en lavin, som bortsopade alla Trauk-
rikes segervana armöer och slutade sitt scger-
tåg först vid Paris murar. Att hafva blifvit
besegrad af denna sammanrafsade hop, ut-
gjorde Napoleons största grämelse.
Skarpskyttarne, helst i frivilliga skytteförbund,
sådan tanken från början upprann, böra skyd-
das och uppmuntras samt efter 2 års cxercis
befrias från beväringstvånget i fredstid; bevä-
ringsklassifikationen börja redan vid 17:de å 18:de
året och fortgå till mannaålderns kulminations-
tid, 45:te året. Vid fiendtliga anfall blifva skarp-
skyttarne passande befäl för beväringen, hvilka
kårer, såsom nationaltrupper, äro till sin natur
likstämmiga. Skjutgillena skulle hafva till än-
damål att inplanta skjutfärdighet hos befolkuin-
gen, och sammankomsterna skulle icke missrik-
tas med militäriskt tvång och befilkomplimanger
m. m. ur krigstuktens annaler, som tröttar och
förnedrar samt utplånar sjelfförtroendet hos fria
män; i krig lemnas ingen tid för dylik lyx.
— Deremot skulle månadtliga sammankomster
under fria och lediga välskjutningsöfuingar och
profskjutuing med utdelaude af rikliga priser,
verkliga folkfester, utan all milkärisk anstryk-
ning, med hufvudmål: ssäker hand och säkert
öga, hos massan af folket leda till mera tyn-
nande resultater.
Det är likgiltigt på vilket sätt festerlandets
försvarare hämma ett fiendtligt inbrott, endast
det är verksamt och kraftigt. Karbiuen är hvarje
spaniors trogna följeslagare; alltid beredd till
anfall och försvar, förfelar hans kula, fastän ex-
pedierad under sträckande galopp till häst, nästan
aldrig sitt mål. Under kriget 1810 på Pyre-
neiska halfön — Portugal, Spanien — då Na-
poleon satte 500,000 man mot detta folk och
ditsände den fruktansvärda Massena såsom öf-
verbefälhafvare, öppnade spaniorerna till sitt
lands försvar det 8. k. guerilla- eller emåkriget.
Hopar om 200 å 1600 man bildades öfver allt
inom landet under sjelfvalda chefer; de voro
hvarken exercerade eller uniformerade, men öf-
verallt der de uppdöko spridde de död och för-
skräckelse bland fransmännen.
Guerillakriget, detta franska armåöernas plågo-
ris, bröt, ja tillintetgjorde på spanska halfön
franska väldet. — Se Held och Corvins verlds-
historia kriget på halfön 1810. — Vårt land
med sina klippor och skogssträckor eguar sig
för ett sådant nationalförsvar af frivilliga s. k.
flygande kårer, deri unga och gamla kunna del-
taga. Man nedskjuter icke der fäderneslandets
försvarare medelst karteschsalfvor i hela batal
jouer; om en eller annan faller, finnes tusen-
tals qvar. Zuaverna, verldens största krigare,
göra icke många vänduingar och handgrepp in-
nan de angripa fienden; de framila ledigt och
II ----rsssrrrsrrrsrhnlnnssraraeseaassssssssss