FR ERP CR ILE ERaRa UR AE CN KREIS OUTK PP DnIK.
flykt svenskarnes på afstånd från fältslaget stå-
ende tross, hvaremot svenskarne ensamme höllo
stånd och vunno, oaktadt sachsarnes nesliga
flykt, öfver Tillys stridsdueliga och talrika här
— 40,000 österrikare not 22,000 svenskar —
en fullständig och lysande seger, och kurfur-
sten, sachsarnes anförare, vågade först stanna
flera mil från valplatsen. Paradhjeltarne Hlöyo
undan utefter fältet som aqnar för vinden.
Den frivilliga nationalbeväpningen har deremot
öfverallt stridt med lejonets mod. Ovimligheten
hos förslaget ligger just deri, att den eva be-
värlngskarlen skall vara mera soldat, d. v. 8.
mera dödskavdidat, än den andra, churu de
båda äro fria medborgare inom sitt lauvd och
med lika rätt och skyldighet att värna föster-
jorden. Om ett nederlag skulle träffa första
uppbådet — det bästa — skulle ju blott oöf-
vadt manskap, som suart undauträngdes, finnas
qvar i följande uppbåden; ty valurnan nekar
dem att gemensamt och lika blifva sitt foster-
lauds värn. .
Om vi i många frågor gått i utlänningens
fotspår, så har detta endast varit i de fall, då
dess föredömen varit värda efterföljd; men icke
berättigar detta vår regering, eller åligger na-
tionen, att följa äfven absolutismens och en-
väldets alltför tydliga fingervisning. Frankrike
har t. ex. haft flera mördande revolutioner,
utan att andra nationer behöft följa exemplet.
Konskriptionens historia har med blodiga spår
tecknat sin väg i verldshistorien och alla dess
facetter äro skuggsidor. Vi vilja i det längsta
icke tro, att skarpskytterörelsens mäktighet och
med hvarje dag stigande kraft, ännu mer in-
tensiv, om en reorganisation i nationalbeväp-
ningen vidtoges, från kungligt reglementerade
skarpskyttekårer, till verkligt fria skyttegillen,
verkat såsom driffjeder för konskriptionsförsla-
gets framläggande, eller om derunder ligger
något doldt motiv; men bevekelsegrunden må
vara hvilken som helst, det är likgiltigt, då
frågan väckt hela landets antipati.
De ömmande omständigheters, hvarom för-
slaget talar, som kunna tagas i betraktande i
den tänkta nya konskriptionslagen, äro väl icke
annat än befrielsevinkar för den förmögnare
delen af landets vapenskyldiga ungdom, hvilken
således icke behöfver hafva något tvång midt-
emot menniskans heligaste, dyraste och ädlaste
pligter — fosterlandets försvar, hraremot det
gemena folket, som man förnekar allt, t. o. m.
menniskovärde och menuniskokärlek, öfverlemnas
att ensamt blöda för den rikes vällefnad och
frosseri. — När skall detta arma folk, i hvarje
del at sin tillvaro försummadt och missaktadt,
ändtligen få sina menskliga rättigheter erkända?
— I valfrågor har man redueerat mannens.
af folkets röst till endast !500 å !2000 menniskas,
men i kriget får han som hel man försvara den
ikes land, der han knappt eger mer än namnet,
försvara penningens representanter, medan den
rike konskriberade, med tusentals röster, mot
några hundrade riksdaler tillåtes att vekligt ör
vergifva sitt lands försvar och intaga en fast
position i — mammas sköte. — Vi kunna ej
tro, att landets förtroendemän, våra represen-
tanter vid riksdagen, skola låta bedåra sig af
ett så afvita förslag, hvilket endast kan afse
att undertrycka all entusiasm och frivillig hän-
förelse för våra g änsors skydd och medföra
feghet i stället för stridslust. Vill vår rege-
ring hafva ett fast landtförsvar, så mäste skyl-
digheter och rättigheter i detsamma ställas lika
för alla krigsdugliga män inom landet, och icke
bero af penuingen och hasarden, hvilket väcker
nedslagenhet, missaktning och ovilja der, hvarest