NV OA VA NDDVU
förflutna lif skulle införskaffas.
Hvad duger qvinnan till?
Jag länge undrat, om Sveriges qvinnor
ej dugt till andra små göromål,
än bara väfva och sy och spinna
och baka plättar och koka kål.
Men nu jag börjat få ljus i saken
sen sjelfva riksdan har gjort mig vake:
i denna fråga och klart jag fått,
att qvinnan duger till mycket godt.
En bland gradmätarne på ett folks hyfsnin;
är värdet, som detsamma egnar åt det andr:
könet. Under forntidens barbari var qvinna
slafvinna, liksom ännu hos våra vildar och fler:
okristna folk; i Nordamerikas fria land i mot
sats deremot — herrskarinna.
Det är ett af svenska nationens vackraste
sträfvanden, detta erkännande af qvinnans rätt
som numera snart sagdt dagligen uttalar sig
Länge har man låtit den frågan vara hvilande,
huruvida qvinnan dugde till något annat än
såsom småbarnslärarinna, sjuksköterska o. d.;
huruvida hon kunde förflyttas till något annat
departement än till kökets, eller föra något
annat vapen än synålen. Man brydde sig län-
ge ej om att förändra, än mindre förbättra
hennes begränsade ställning, ehuru hon ofta i
enstaka fall och i flera fack visade sig jemn-
god med mannen, ehuru man icke så sällan
under våra egna och andra nationers krig t. ex.
sett qvinnans smärta midja omgjorda sig med
sabelgehänget, dess veka skuldra tryckas af den
tunga musköten, och så utstyrd hölja sig med
krigisk ära. Icke ens sådana eller andra märk-
värdiga förhållanden, der snillrika qvinnor en-
dast genom egen kraft höjde sig öfver sin sam-
tid, voro som sagdt i stånd att öppna fördo-
mens andliga närsynthet till inseende af, att
qvinnan dugde till litet af hvarje. Först våra
reformerande dagar blef det gifvet, att i detta
afseende vidga synkretsen. På kort tid ha ock
rätt långa steg blifvit uttagna till förbättrandet
af qvinnans samhällsställning. Må vi fram-
ställa ett kort exempel härpå: på de sistför-
flutna fyra decenniernas riksdagar, ända till
1844—453 års, bedömde en;hel mängd konser-
vatister qvinnans lika arfsrätt ej blott såsom
orättvis, utan till och med såsom landsförderf-
lig.) Nuvarande riksmötets allmänna besvärs-
och ekonomiutskott anser att anställning i
tjenster och befattningar, hvartill qvinnan kan
pröfvas lämplig och hvarifrån hon ej genom
grund- eller civillag är utestängd, hädanefter
bör henne tillkomma, när hon visar sig dertill
ega erforderliga kunskaper och skicklighet. Ty:
qvinnor böra icke för det de äro qvinnor, vä-
gras att odla och använda sina anlag, förmö-
genheter och krafter med samma rätt som män-
nen i allt, hvartill de kunna finnas passande.
Dessa ord, uttryckande en serdeles stor olikhet
mot de som vanligtvis uttalades af fordna ti-
ders lagstiftare, äro en sann prydnad för 1866
års riksdag och ett glädjande tecken på ett
sannt framåtskridande, emedan de söka ned-
bryta en mängd fördomars skrankor, inom hvil-
ka fruntimren alltför länge hållits innestängda.
Endast början är nu likväl gjord till denna vig-
tiga reform. Den kan uttsträckas oändligen
mycket längre, ifall allmänna besvärs- och eko-
nomi-utskottets vackra förslag rätt behjertas.
Det är åter från det fria Amerika, som vi äf-
ven härvid kunna hemta stora föredömen, i
hvilket land qvinnan redan inträdt inom rent
vetenskapliga, religiösa och medikala verknings-
kretsar. Hos mängden af oss fattas ännu till-
räcklig fördomsfrihet, för att inse, det ingen-
ting opassande eller onaturligt ligger deruti,
att t. ex. ett fruntimmer är matematisk docens
eller någe dylikt, att hon läser välsignelsen
öfver ett brudpar eller går efter lik,, med
andra ord, att qvinnan kan förrätta äfven pre-
sterlig tjenst. Qvinnans mildare sinnelag tillta-
lar oss ofta vida mer i religionssaker än man-
nens, som oftare rådfrågar inkomst och berg-
ning än verkliga anlag vid valet af vite genus.
Svensken har numera glömt bort, att det hos
våra förfäder var qvinnan nästan ensam som
skötte läkarekallet. Numera vill man från vissa
håll bestrida henne alla anlag derför, ehuru
man hos oss har talrika exempel på botande
qvinnor, som gjort kurer, vid hvilka hela lä-
karesällskap stått handfallna. — Hennes qvin-
lighet skulle såras alltför mycket — så säger
bland annat detta motparti — undet de me-
dicinska studierna och läkareyrkets utöfning.
Prat, bara prat, pryderi! Det ligger ingenting
anstötligt uti att förvärfva kännedom om na-
turens skönaste konstalster — menniskokrop-
) Hör till exempel Geijers yttrande i frågan på
1898 årg rikesdae- Rland da mact aföranl: ov.